gjort och tänkt och känt
God dag, god dag.
Livet fortsätter, hösten står i sin mitt. Löven är hälften på träden, hälften på marken. Jag pluggar, jag vilar, jag tänker, jag känner. Till exempel:
Blev upphämtad av familjen och vi skulle åka ut i skogen. Först den där lilla krashen som jag märkt av ofta uppstår när jag träffar min familj (oavsett vilken av dem) igen. Jag har längtat efter dem, men det blir så tydligt att det ändras någonting när man inte längre bor med familjen. Det finns något som skiljer mig från dem, någon som skapas av att inte bo ihop. Att vi absolut är en familj ihop, men de är även en egen familj utan mig. Kanske också något jag märker av som en konsekvens av att vara skilsmässobarn, av att under uppväxten röra sig mellan två familjer en gång i veckan, ta in och känna av det som hänt sedan sist. Som socialantropologistudent är det en intressant reflektion. Som en känslig individ kräver det att andas lite djupare.
Tillbaka till skogen. Vi åkte dit för att vara i den, se den skifta till höst, och grilla korv i den. Trots att det var en rätt solig dag så var det kyligt i luften. Min nästipp blev sådär kall och stel som den blir av att vara utomhus. Korv åts och det fick mig att tänka på att viss mat är så mycket godare än den egentligen är, eftersom den äts på ett visst sätt. Korv med bröd äts nästan bara i naturen, det är nog därför det smakar så gott. Mycket av vår smak är socialt skapad. Annat som smakar godare än vad det är: liptons iste, semlor, kräftor.
I närheten av där vi grillade korv bor min bonuspappas syster, så vi passade på att hälsa på henne. Hon bor i den mest fantastiska skånelängan, vars äldsta delar är från 1700-talet(!). Det är både intressant och svindlande att tänka på alla som bott och allt som måste ha hänt i huset.
Vi fick god fika medan solen gick ner över åkrarna utanför. En variant på skånsk äppelpaj (på rågbröd istället för kavring) med råkräm. Så himla god. Jag vill bara äta äppelpaj så här års.
Efter en föreläsning om Bourdieus huvudbegrepp och teorier tog jag bussen genom Lund hem till Hanna. Redan i trapphuset luktade det kryddig kanel. Dagen innan hade det varit grötens dag, och eftersom vi båda är grötälskare av rang, och vänner, ville vi fira det tillsammans. Jag var så glad att få komma hem till Hannas lägenhet, som är så otroligt fin och inbodd, fast att det inte var så länge sedan hon flyttade in i den. Eftermiddagssolen lyste in genom de stora fönstret, bordet var redan dukat och köket var redo för grötkok.
Gröten blev god, vi åt den sakta, drack kaffet och pratade. Solen fortsatte att skina trots att det stundom kom skyfall. Visst är det en bra höst vädermässigt vi har i år? Det känns som att det är mycket sol, lite regn och ändå rätt många plusgrader för att vara mitten av oktober. Men jag har också svårt att få ett hum om hur det brukar vara så här års. Att man varit med om så många höstar och ändå inte har koll på det. Det är intressant vad man kommer ihåg och inte. Jag kommer ihåg vad jag ätit. Som att första gången jag träffade Hanna, nästan exakt ett år sedan, åt vi på Govindas i Lund, och det var en vegetarisk lasagne och ett morotsbröd bland annat. Det känns som att det var en molnig och blåsig dag, men det är betydligt mer blurrigt än vad som låg på tallriken.
Och när jag är inne på mat kan jag skriva att jag har det lite svårt med den nu. Inte ätandet i sig, men tankarna och känslorna kring det. Det startade förmodligen med att jag för några veckor sedan bestämde för att göra ett nytt, ännu ett, försök att gå upp i vikt. Något jag vill och behöver men som är svårt, fysikst och psykiskt. Precis som jag befarade så har det väckt gamla tankar i mig, liknande som jag hade när jag var sjuk och när jag gick i behandling.
Det är väl typiskt att när man försöker göra något bra så blir det fel. Eller fel och fel. Men det blir inte som man tänkt. Och det räcker inte med att jag tvivlar på min förmåga att själv lyckas öka i vikt, jag börjar tvivla på hela min tillfrisknad. Är jag tillräckligt frisk? Behöver jag söka mer hjälp igen? Kommer jag kunna bli hundra procent fri en dag?
Vad mer då? Jag har tänkt en del på det här att bli vuxen. Att vara vuxen. Vet fortfarande inte hur jag ska beskriva mitt tillstånd där. Gör en del vuxna saker då och då, lever själv, tar hand om mig själv. Men får så lätt sammanbrott när jag inte orkar det där som kommer med att vara vuxen. Som allt administrativt som måste fixas med min utlandsflytt. Belopp som dras från ens konto för att man glömt avsluta en premunerationstjänst. Rengöra avloppet i duschen. Men å andra sidan finns det mycket positivt med att bli/vara vuxen. Vilket jag lätt glömmer bort. Men jag kan ju faktiskt komma hem när jag vill, äta vad jag vill till middag, ta sovmorgon mitt i veckan, stanna hemma själv en fredag, dricka vin på bar en tisdag. Det lilla livet ger en så mycket och det är väl därför jag både tänker och känner åt alla håll.