Jag tänker på kroppar som lämnar avtryck 

på min hud. Så som lakan gör när man 

sover för tungt. Men istället för sträck är

det en arm som syns över mina revben. En 

haka eller en bröstkorg. Märkena stannar 

endast några timmar, eller max en dag om 

det varit kallt och kroppen legat närmre. 

Sedan bleknar de in i mig och inget spår 

finns kvar. Jag försöker lita på mig själv att 

det var på riktigt. Med lakan är det enklare. 

De går att ta på, och smutsen kan bevisa 

när jag senast bytt till rena. Mina är alltid 

mer åt det gråa hållet. Jag har förlitat mig 

för mycket på dem, vilket gjort dem mjuka, 

avfärgade, skitiga. Allt annat än det sträva 

som känns när de precis är tagna ur

linneskåpet. Allt annat än de kroppar som 

lämnar avtryck på mig.