Böckerna jag läste i april
Renheten av Andrzej Tichy
Jag och min vän Beppe har en, mycket kravlös, bokklubb. Vi turas om att välja böcker, och Beppe valde först Liknelseboken av PO Enquist, men vi båda gav upp den efter några kapitel. Så då valde Beppe Renheten av Andrzej Tichy, och den visade sig vara bättre.
Renheten handlar om att förhålla sig efter strukturer som är emot en. Om att kämpa mot
Tichy skriver med ett otroligt språk. Men jag blev också lite ledsen för att det kändes som att språket fått ta mer plats än hanlingen, att det som får skina är just orden och deras kraft, vilket gör att själva berättelsen i texten får lida. Fast att det skriva på ett fint och målande sätt blir den röda tråden åsidosatt.
Ixelles av Johannes Anyuru
I stadsdelen Ixelles i Bryssel, en lite finare stadsdel, bor nu Ruth tillsammans med sin son Em, som hon uppfostrar själv eftersom att Mio, hennes kärlek och Ems pappa, inte längre finns. Hon har även lämnat 2070, stadsdelen där de innan bodde. Hon har försökt lämna alla spår om det tidgare livet kvar, i hopp om att Em ska få växa upp i något annat. Men Em som aldrig träffat sin pappa börjar såklart till slut att undra, och detta sätter även Ruth i tankar om vad som egentligen hände med Mio.
Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren
Karl Lejon, eller "Skorpan", är sjuk i tuberkolos och kommer snart att dö. Han ligger bara till sängs, men där får han sällskap av sin storebror Jonatan som berättar för honom om Nangijala, platsen dit man kommer när man dör och där han säger att Skorpan ska vänta på honom så kommer de att mötas igen. Men en dag sätts brödernas hus i brand och Jonatan dör, vilket får Skorpan att längta ännu mer efter Nangijala där han ska få träffa Jonatan igen. Efter bara en kort tid vaknar Skorpan upp i Körsbärsdalen, i Nangijala, och möter mycket riktigt Jonatan. Till en början har de det så bra som man kan ha det, båda är starka och frisk, de har hästar och kaniner, men Skorpan får snart inse att livet i Nangijala inte bara är bra.
Dorian Grays porträtt av Oscar Wilde
I klassikern av Oscar Wilde följer vi unge Dorian Gray som får sitt porträtt avmålat av sin konstnärsvän, ett porträtt som får honom att inse ungdomens korta skönhet. Istället önskar han att porträttet kommer att åldras i hans ställe, och Dorian blir nu evigt ung medan hans bild på porträttet förändras i takt med att tiden går och Doiran blir både äldre och mer omoralisk och grym. Dorians liv och synder syns inte på honom själv utan på porträttet, något han snart inte kommer att kunna stå ut med.
Jag är inte sådan här egentligen av Marie Aubert
Över en helg samlas en familj i en stad för att fira en konfirmation. Hanne, den vuxna dottern som nu bor i Oslo, återvänder med sin nyblivna flickvän. Hon har gått ned i vikt sedan hon senast var hemma, och är beroende både av att få bekräftelse för det men också av att inte bli sedd. Bård, son och pappa till Linnea som konfirmeras, har alltid varit den perfeka sonen, maken och pappan. Nu har han trasslat in sig i en otrohetsaffär som han inte vet hur han ska eller vill ta sig ur. Och pappa Nils, farfarn, i familjen, som bara vill att det ska bli en bra helg. En bok som fångar relationer, roller och känslor inom en familj där med åren allt ändrats men också är precis samma.
Allegro Pastell av Leif Randt
Tanja och Jerome, ett par i trettioårsåldern som har ett distansförhållande. Saker funkar bra. De tycker om varandra, hörs kontinuerligt, ses sporadiskt, festar och tar droger, spelar badminton eller samtalar över middagar. De tycker om varandra, är lika och kräver samma sak av varandra. Trots det tar deras relation slut, och de går båda skilda vägar och fortsätter sina liv, med jobb, fester, flörter. Tills att de börjar höras igen.
Man ska inte läsa den här romanen om man är ute efter tempo eller en stor historia. För i den här boken är så väl handlingen som språket väldigt sparsmakat, liksom innehållslöst och blekt - på ett otroligt sätt. Det är så enkelt berättat och drivet vilket gör att det känns som att det här är en berättelse som hade kunnat handla om vem som helst av oss där ute. Jag förstår att denna kan irritera många därav, att det känns som man står och stampar, både i historiens och karaktärernas utveckling. Jag själv tycker det är otroligt lustfyllt att läsa något där syftet bara är att få läsa det.