Min helg: ångest, höstlunch gånger två och plommonkok

Jag vaknade skör på fredagen. Kvällen innan hade jag varit på en aktivitet i Lund, men känt att jag behövde gå hem för att gråta. När jag vaknade morgonen efter var ångesten ännu kvar, och jag gav mig därför en lugn morgon. Vanligtvis gör jag i ordning min frukost vid diskbänken, men nu dukade jag fram allt på bordet. Det kändes snällt, lite mindre ensamt. I bakgrunden hade jag ekots morgonsändning och så löste jag ett korsord medan jag åt. Klyftor av höstäpple och mackor med två olika marmelader, båda hemkokta. Den ena rabarber, den andra nypon och morot. Är ni som jag när ni äter mackor med olika sorters pålägg, att ni varvar när ni äter dem, eller äter ni den ena och går sedan på den andra? 
 
Jag åkte in till Lund och hade föreläsning mellan tio och tolv. Tog därefter direkt tåget tillbaka till Malmö och blev på stationen uppmött av Hanna. Kära, bästa Hanna. Att träffa henne var precis vad jag behövde den här sköra fredagen. Vi gick till Spoonery på Gamla Väster. Ett ypperligt höstlunchsställe. Hanna tog deras mexikanska vegetariska bollar, jag tog linsgryta med sötpotatis och halloumi. Vi åt, pratade, satt kvar, drack kaffe. Gick gemensamt till centralen där vi sa hejdå och skildes åt och jag kände mig betydligt bättre än vad jag gjorde tidigare. 
 
Under eftermiddagen pluggade jag vid mitt köksbord. Höjde stämningen med tänt ljus och te, och det regnade dessutom där ute. Det var mysigt! Sen åkte jag och jobbade men hade ett rätt dåligt arbetspass och längtade hem till sängen istället. 
 
På lördagen tog jag inga bilder så här får ni se hur jag såg ut på fredagen istället. Lördagen spenderades till största del själv hemma i lägenheten. Jag kände att jag behövde en dag utan att plugga, bara vila och fixa småsaker. Grovstädade köket, kokade en ny sats nyponmarmelad, sopsorterade, låg på soffan och läste. Behövligt, men ångesten fanns där. På kvällen jobbade jag igen och det var ett mycket bättre jobbpass än tidigare dag. 
 
När min klocka ringde tio i åtta på söndagen var jag kanske inte jättesugen på att kliva upp, men jag hade tid i tvättstugan och masade mig ner. Hann tvätta fem tvättar, äta frukost och dammsuga alla mina golv innan det blivit förmiddag och min mamma och lillebror knackade på. Mamma ville låna min tvättstugas stora tvättmaskiner för att tvätta täcken. Vi drack kaffe i mitt kök medan maskinerna körde, och sedan gick vi  till Botildenborg, som ligger en kort promenad bort från mig. Där åt vi lunch, pumpasoppa och toast med fetaost och egenodlad zucchini. 
 
Vi kramades hejdå och jag gick till affären för att handla. Kom över en stor påse gula plommon, vissa lite stötta men majoriteten hur fina som helst. Det var säkert tre kilo och jag fick dem för tio kronor! Bar hem dem och satte direkt igång med kokning. Det blev en plommonsylt med rosmarin och en plommonkräm smaksatt med kardemumma. Ska ha det till frukost imorgon så jag längtar redan. 
 
Men då kan väl helgen sammanfattas med att jag mådde rätt kasst men gjorde varma saker ändå. Och nu när jag skriver detta på söndagens kväll känns det lugnare i mig än vad det gjorde när helgen inleddes. Så jag ska komma ihåg att ett sätt för mig att hantera ångest är att gå till jobbet även om det tar emot, ha långlunch med någon kär och koka en jäkla massa sylt. 
 
 
 
4 kommentarer
Sandra

jag vill också äta lunch på sponery med dig

Svar: vilket sammanträffande för jag vill göra det med dig
Emma Widstrand

Hanna

Åh, Emma, hjärtat, vad glad jag blir i själen av att din upplevelse av den där fredagseftermiddagen i en halvdunkel passage med kaffe och prat var lika fin som min. Längtar redan ihjäl mig efter nästa gång!

OCH plommonkräm! Fantastiskt ju. Må din frukost bli snäll och fin.

Kram!

Anonym

myyyysss

annis lannis

vilket fint inlägg emma och jag äter också mackorna så varvar lite så får man variation i smaklökarna mycket bra ha en fin kväll många kramar

Svar: you and I have always been like *chandler gester*

puss puss
Emma Widstrand