Sista tiden i Malmö
Dagarna som gått har varit mina sista dagar i Malmö på ett bra tag nu. De har till största del varit präglade av att packa och städa ur min lägenhet, vilket var en hemsk upplevelse eftersom jag blev dödsjuk (med modifikation) samtidigt. Jag blir absolut en hemsk person när jag blir sjuk och tycker väldigt synd om mig, men känner ändå att jag hade befogenhet att klaga när jag trots sjukdomen helt enkelt var tvungen att bära sjuttioelva flyttkartonger mellan fyravåningar och dammsuga golvlister, med mera med mera.
Men förutom det har dagarna också präglats av insikten att jag flyttar ifrån många nu, och att jag därför vill och behöver säga hejdå:n. Jag är rätt dålig på att aktivt säga hejdå (är ett stort fan av irländskt farväl), men samtidigt är jag rätt nitisk med att få till "en sista gång" på diverse saker. Som att träffa personer en sista gång, äta en sista måltid med familjen, springa favoritrundan en sista gång, en sista frukost ensam hemma vid mitt köksbord. Här är några sådana stunder!
Mitt hjärta Hanna kom hem till mig på frukost. Vi åt banansmoothie med nektrain och björnbär, jordsnötssmörsmacka och kiwi. Och så pratade vi om sensommaren och den första antydan till höst, vad vi skördat och kokt av det, tv-program som kan komma att rädda vardagskvällar i höst, och annat.
Tog en tredje kopp kaffe ute på min balkong. Sen fick vi kramas ordentligt och säga hejdå för nu vet vi inte när vi kommer att ses igen. Självklart kommer Hanna komma upp och besöka mig i Stockholm men exakt när det blir vet vi inte. Kan inte fatta att det kommer dröja tills jag får äta frukost med min frukost-fru igen:((
Jag fick även besök hem av Alex. Det var den dagen då det växlade mellan sol och spöregn om vartannat. Jag lagade snäll mat åt oss och Alex skrev en hälsning på min bordsduk som jag sen broderade in. "Jag får nästan ont i magen" sa Alex när vi sedan kramades hejdå, och jag kände då hur mycket jag kommer att sakna henne. Men också att hon kommer sakna mig. Det är ändå rätt fint att få känna så.
Fick ställa in lite hejdå-träffar dessvärre eftersom jag kände mig för risig. Och låg lite back i allt som behövde göras. Men så fort jag kämpat på med packning/städning en stund såg jag till att vila och varva ner. Behövde ju bli frisk. Och behövde ju krama ut det sista myset ur min älskade lägenhet.
Och så kom den sista frukosten i min lägenhet. En helig stund för mig. Jag ville ha det precis som vanligt. Först slå på morgonekot innan jag sätter på kaffekokaren. Plockar undan disken på tork och vattnar växterna i fönsterbrädet medan gröten kokar. Sen åt jag framför någon youtubevideo, och som alltid ett korsord intill. Frukosten blev en flirt med sensommaren: havregrynsgröt med stekt äpple, björnbär, kanel och kardemumma, och havremjölk. Mmm jag älskar mina morgnar, och är väldigt förväntansfull på att se hur de kommer att se ut nu när jag byter miljö ett tag.
Sista kvällen ute i Malmö! Jag skulle ha date night med min pappa och bonusmamma. Vi sågs på Bise för att äta middag. Till att börja med delade vi på en sallad med ricotta, sommartomater och sardeller, samt melon och serranoskinka.
Till huvudrätt åt både jag och min bonusmamma ravioli med taleggio, kantareller och majs. Det var urgott. Vinet vi drack till, ett från Lazio, var också magiskt. Bise är så bra och vi hade så trevlig, mina föräldrar och jag.
Efter middagen gick vi bara över kanalen och till Malmö live, där vi skulle på konsert i den fina konsertsalen. Vi såg Cat Power som sjöng Bob Dylans konsert i Royal Albert Hall från 1966. Det var helt otroligt! Jag blev så tagen verkligen. Ni borde lyssna på konserten inspelad, eller originalet med Dylan.
Det här var inte ens de absolut sista Malmödagarna, utan ännu väntar ett par få, men jag tror vi slutar berätta här. För nu i alla fall.
E avis på Stockholm som får ta hand om Emmis nu i höst. Kram mitt hjärta.