En kväll på Ribban & vandring på Kullahalvön
Jag har varit rätt låg och ledsen. Man blir det trots om det är mitt i sommaren och det känns som utomlands då man går barbent och kortärmad genom innerstan på vägen till jobbet. Det är färre morgonpendlare ute, men jag passerar turister som äter croissanter på uteserveringar och när jag sitter på trappan vid kanalen på lunchrasten blir jag fotograferad av passagerare på Rundan. Trots det och att svenska jordgubbar nu är på utförsäljning gör hjärtat ont. Det blir så, när man gett bort det och inte fått det helt tillbaka.
Så jag har försökt göra allt det snälla man kan göra. I torsdags efter jobbet tog jag mig ner till Ribban. Det var den varmaste dagen hitintills på året, det nådde nog till över trettio grader, så det var inte konstigt att halva malmö var på Ribban den här kvällen. Jag la mig så pass enskilt jag kunde. La mig på gräset och läste bok.
Någon timme senare kom Hanna och Carro gåendes. Hanna hade lett dit Carro och vi överraskade henne med en liten picknick, eftersom hon tog sin masterexamen nu nyligen.
Vi åt och pratade. Gick längst vattnet, doppade tårna men vågade inte mer än så, och kollade på människor som dansade bugg i grupp. Hanna och Carro är verkligen två personer som känns så självklara att öppna upp mig för. Så fast att det tog mig en timme att ta mig hem sedan på grund av att som sagt halva Malmö också skulle ta buss från Ribban, var jag lugn när jag gick och la mig den kvällen.
På fredagen jobbade jag som vanligt men när arbetsdagen var slut blev jag hämtad av min mammafamilj utanför kontoret. Vi körde E6an upp genom Skåne. Naturen intill vägen ändrades från platta breda fält till så småningom mer kupperat och trädrikt. Det kändes mer som en blanding av det engelska inlandet och franska rivieran. Vi nådde vår slutdestination: Mölle på Kullahalvön. Och mer specifikt Krukmakeriet, där vi både skulle äta på kvällen och sova på natten.
Våra kompisar anslöt och vi fick ett långbord inne i växthuset. Vi pratade högt och härs och tvärs över bordet. Det beställdes pizzor till alla som langades in en efter en.
Det var seriösa diskussioner tydligen.
Jag åt en pizza med salsiccia, sparris, citron och parmesan som var ljuvlig.
Jag tror att detta var min första gång i Mölle? Har i alla fall inget tydligt minne av att ha varit där förr. Men gud vad idylliskt och vackert och lugnt där var. Vi tog en promenad ner till hamnen efter maten och sedan kändes det lagom att gå och sova när klockan var tio.
Jag, min mamma, bonuspappa och ena lillebror sov som sagt över på Krukmakeriet. Vi var nog det enda övernattande gästerna. Det var väldigt mysigt att vakna upp där, och så fick vi äta frukost i deras café. Jag åt en yoghurt med hemgjord granola + testade för första gången en pistagecannoli.
Vi mötte upp våra kompisar och tillsammans började vi vandringen runt kullen. Det är en otrolig sträcka. Varierande natur, förvånandsvärt lite folk, och häpnande vackert. Jag kom på mig själv att tänka under turen att det här verkligen är vad jag gillar att göra och mår bra av. Vara i vacker miljö och prata med människor som jag tycker om och som jag märker att jag själv blir sedd och bekräftad av.
Här någonstans gjorde hjärtat lite mindre ont.
Efter nästan fem timmars vandring (med många stopp) runt hela kullen var vi tillbaka i Mölle. Vi satt på stranden ett tag.
Innan vi körde tillbaka söderut mot Malmö stannade vi till i Höganäs och på Garage bar.
Där äter man hamburgare. Jag åt en rätt klassisk och basic cheeseburgare. Den var god, men kände också att jag saknade något på den.
Ett helt förträffligt dygn får jag säga. Det kändes som en evighet långt, på ett positivt sätt. Att vädret var strålande hela tiden, och att det dagen efter kom över trettio millimeter regn, kändes som att vi var välsignade av något. Jag är välsignad att få uppleva sådant här.