Talldungen
Oj. Jag vet knappt hur det kommer gå att skriva detta inlägg. Hur berättar man rättvist om något så fantastiskt som ett dygn på Talldungen? Tror knappt det går, även om jag ska göra mitt bästa att genom foton och ord bevara den känsla som jag och Hanna upplevde under vår vistelse där.
Hanna och jag möttes på triangeln i tisdags förmiddag och satte oss på ett pågatåg ut från stan. Över fält och förbi små kustsamhällen. Bytte till buss i Ystad och vi åt matsäcksmackor och flämtade eftersom bussen inte hade AC.
Vi kom fram till Brösarp. "Här är det så tomt och tyst att det känns som att man måste viska" sa Hanna när vi gick längst den stora vägen som kör genom byn. Men vi ah:ade och åh:ade över gulliga hus och burkar med nyslagen honung som gick att köpa från små bord placerade framför hus.
När vi nått andra sidan Brösarp, kommit ut på en grusväg och passerat en hage med kor, nådde vi till slut vårt mål. Talldungen! I år och dagar har man ju drömt om att få spendera en natt där. Bli omhändertagen och få äta maten. Det har nästan känts utom räckhåll. Men så tidigare i våras var det som att Hanna och jag helt i samklang förslog för varandra att det var dit årets husmorsresa skulle bli av.
Det var minst lika otroligt som vi hade föreställt oss. Som en oas av lugn och skönhet.
Ja men hur kan det vara så fint.
Blev så inspirerad av allt. Trots att det är ett hotell där ingen bor permanent så kändes det mer som ett hem än många andra hem. Alla föremål var valda och placerade med omsorg, inte nödvändigtvis för att de är vackra, perfekta, passa in i en helhet eller är av någon prestige, utan för att de bär på ett värde i sig. Allt känns älskat.
Vi blev så hjärtligt välkomnade och fick tilldelat vårt mysiga rum. Så snygg och perfekt blandning av parisiskt och allmoge.
Men miljön runt omkring behövde vi också utforska. Vi trotsade privat väg-skylten och gick längst en grusväg. Förbi betande hästar, diken fulla med fler än sju sorters blommor, över en å och förbi en 1400-tals gård.
Solen stod högt men det var lätta vindar som fläcktade. Inte mycket är som Österlen i juni. Vi gick och talade om tillit, tvivel och att våga. Diskuterade familjerelationer, fler platser i Sverige att besöka, och så gick vi där tysta också.
Tillbaka på talldungen och vi satte oss i solen framför huset och drack kaffe och spelade kort ett tag. Sedan gick vi in på rummet och gjorde oss i ordning för kvällen.
Jag var så glad. Av att få vara med min Hanna! Finns ingen jag hellre hade varit på Talldungen med än henne.
In och mot matsalen.
Vi fick ett bord intill fönstret ut mot gårdsplanen, och med utsikt över de kulliga kohagarna.
Middagen bestod av fyra serveringar, med vissa valalternativ att göra.
Den första serveringen bestod av en helt underbar svamppastej!! Som åts på surdegsbröd och med persilja och lök. Gud vad den pastejen hade mycket smak. Här serverdes även en god, supertunnt skuren panchetta.
Servering nummer två var hjärtsallad med en sardelldressing, parmesan och krutonger.
Huvudrätterna var de första där vi kunde göra val. Hanna tog grillad lammbog (otrolig) som hon fick med confit byaldi (ännu mer otrolig). Jag tog rostad vitkål, som var helt sommarfärsk och så söt, och som blev så god ihop med en syrlig hollandaise samt ett pocherat ägg.
Sista serveringen var efterrätt och här tog Hanna pocherade aprikoser med gräddglass, medan jag valde en choklad- och karamelltarte med syrad grädde. Den där chokladpajen var sjuk. Tänker på den än. Ja jag tänker på all mat vi åt. Det var underbart. Och underbart att få sitta mittemot sin bästis som uppskattar maten lika mycket och som det går att prata med i det oändliga utan att det blir tråkigt.
Så mätta och så belåtna gick vi därefter ut en liten stund för att andas in det sista av junikvällen. Viktigt att spara i en liten ask att ta fram och minnas senare i vinter.
När det började skymma satte vi oss inne i salongen.
Vi spelade sällskapsspel men efter att jag vunnit över Hanna för fjärde gången så kallade vi det en kväll. Vi gick till vårt rum och kröp ner bredvid varandra i sängen och somnade.
Morgonen efter vaknade vi och var naturligtvis extremt taggade på frukost. Den hade man längtat efter. Redan i trappen kände vi doften av nybakat bröd och bryggt kaffe, och inne i matsalen möttes vi av en framdukad buffé som var alldeles lagom i utbud. Mest fokus på gedigna råvaror, noga utvalda efter kvalité och smak. Mejerier från danska gårdar, lokalt odlade grönsaker och hemkokta marmelader.
Kan verkligen inte föreställa mig en mer perfekt frukost än denna. Yoghurt (som var i en klass för sig) med rabarberkompott, svenska jordgubbar, äpple med mynta och hemgjord nötmüsli. Ännu varma surdegsfrallor med handkärnat syrat smör(!) och långlagrad ost. Fyra koppar kaffe och avslutningsvis en liten madeleinekaka.
Vi åt länge och hade under tiden en seriös diskussion om hur vi ska gå till väga för att starta upp vår egen likanande verksamhet. Vilka i vår närhet har färdigheter och kontakter som vi kan dra nytta av? Var är den bästa platsen att starta upp? Utbudet av skånska gårdar på hemnet granskades.
Det var en timme kvar tills vi var tvungna att checka ut, så Hanna föreslog att vi skulle sätta oss ute. Insupa det sista av gårdsplanen framför huset som lika gärna hade kunnat vara belägen någonstans i Frankrike. Jag läste en bra bok.
Och Hanna ritade av Talldungen bara sådär. Sådan är hon. Därefter var det tid att lämna Talldungen. För den här gången. En helt otrolig vistelse var det. Jag längtar redan tills nästa gång.
Det låter ju verkligen helt underbart! Så härligt att få hänga med sin bästis på en sådan fantastisk plats.