Italien del 1: Sorrento
Jag var i Italien i ett par dagar med min pappafamilj. Det var otroligt! Anledningen till resan var att min bonusmamma fyllde 60, och hon ville fira med att hela familjen (minus storebror som inte kunde följa med på grund av jobb) åkte ner ett par dagar till Amalfikusten och Capri. Jag hade det helt fantastiskt. Både för att Italien är ett favoritland att vara på semester i, och för att min familj är så himla bäst.
Låt mig nu visa och berätta lite från resan. Den började med att vi flög med ett tidigt flyg i fredags, och landade på Roms flygplats under förmiddagen. Vi tog hyrbilen och körde söderut, ner mot Amalfikusten.
När vi kände oss hungriga tog vi första avfarten in till en okänd liten by. Navigerade oss till vad vi kunde gissa var byns centrum, under tiden som vi konstaterade att det är knäppt hur en helt slumpad liten italiensk ort ändå kan vara så idyllisk. Vi gick in på första restaurang vi stötte på. Det var ännu folktomt men en trevlig kvinna som jobbade helt själv. Jag beställde en carbonara där såsen var så gul som den bara blir när det är gjord på enbart äggulor. Under tiden som vi åt fylldes den lilla lokalen upp med vad som verkade vara lokalbefolkning, för de hälsade på varandra och på kvinnan som jobbade på restaurangen med glada rop och kindpussar.
Vi fortsatte köra och ett par timmar senare kom vi fram till Sorrento, där vi skulle sova i två nätter. Vi bodde på ett mysigt hotell där vi inte länge kunde hålla oss från att ta varsitt glas på den otroliga terassen. Toppen där till vänster är Vesuvius!
Efter drink och snabb uppfräschning promenerade vi in mot centrala Sorrento. Jag gillade Sorrento jättemycket (nog mest av alla de städer vi kom att besöka). Kändes som att det var en stad som både hade lyx och havet och limoncellon, men även lite mer stök och genuinitet och italienskt kaos .
Vi var tvunga att ta en andra drink innan middagen, för på vägen passerade vi hotellet där min pappa och bonusmamma bodde när de var i Sorrento på sin bröllopsresa för 21 år sedan. Ett otroligt ställe, även det på en klippa intill havet, där folk åt och drack i solnedgången.
Jag och mina syskon! Min syster och jag delade här på en limoncello mule.
Efter ytterligare lite promenerade hade vi kommit ner till en del av hamnen som var full av restaurangen längs med kajen.
Vi hamnade på den mest avlägsna restaurangen som låg längst ut på kajen. Vi delade på musslor och caprese till förrätt och sedan åt jag friterade sardiner. Det smakade hav och underbart. Vi åt och promenerade sedan hem till vårt hotell och gick och la oss.
Buongiorno! En vy man kan vakna till.
Frukosten på hotellet var precis sådär enkel och spartansk som de är i Italien. Men yoghurt, kaffe och croissant är precis vad jag blir nöjd med.
Det var en grådisig himmel den här dagen så vi bestämde att det var en bra idé att ta bilen och köra ner längst med Amalfikusten och stanna till i små byar och städer. Att köra på slingriga vägar längst med havet, med hektiska italienska bilister och mopedkörare, och spana på fikonträd och citronodlingar som växer runt om, är en aktivitet i sig. Jag och mina syskon skötte musiken som vi spelade högt i bilen och det blev en blandning av hiphop och italiensk 80-tals musik.
Vi stannade som sagt till lite här och var. Först i en liten kustby där vi tog en kaffe på ett ställe vid stranden. Det var folktomt bortsett från några lokala arbetare som förberedde stranden inför turistsäsongen.
Efter ytterligare lite bilåkande var vi i Positano och betsämde att det var bra ställe för att äta lunch. Vi hamnade igen på första bästa ställe med otrolig utsikt och där blev det en ofrivillig, men trevlig och god, LUS, eftersom ett oväder med regn och åska drog in. Men vi satt inte i sjön direkt med utsikt över hela kusten och god mat och en flaska vitt vin. Jag åt en spagetti alla Nerano, vilket är en pastarätt från trakten bestående av friterad zucchini, parmesan och basilika. Den var så god!
När ovädret lättade fortsatte vi ner längst kusten, och gjorde först ett stopp i grotto dello smeraldo, och slutligen i byn Ravello, innan vi körde tillbaka hela vägen till Sorrento igen.
Snabb vila och uppfräschning på hotellet och sedan var vi ute på stan igen. Den här kvällen rörde vi oss inte längst restaurangerna vid havet, utan tog oss in i gränderna där det kändes lite mindre lyxigt och lite mer lokalt.
Vi ville äta pizza och jag hade tagit på mig att göra efterforskningar på den bästa napolitanska pizzan i Sorrento. Min teori var att det fanns hos Frankie's, och fast att den låg längst bort så var familjen villig att gå hela vägen dit. Vi fick bord och betsällde, det var en stimmig men ändå avslappnad stäming, och pizzorna var såklart otroliga.
Jag och min syster delade på en vit pizza med mortadella och pistagenötter och en röd pizza med zucchini, aubergine och kronärtskocka. Jag saknar dem båda!!!
Mätta med en pizza i magen gick vi hem till hotellet och somnade. Dagen efter skulle vi vidare till Capri, men det berättar jag mer om en annan dag.
Helt jäkla fantastiskt. Jag blir typ rörd över att Italien finns. Herregud.
Abbraccio