Ljus i mörker och argentinsk opera
Det är intressant hur man varje år blir så förbluffad av hur mörkt det blir. Hur snabbt det går från att man ser solen skymma tills det svartnar. Att det nu är såhär det kommer att vara ett tag. Jag är tacksam för att mörkret inte påverkar mig så värst. Istället finner jag mig rätt bra i det och den dvala den medför.
Men jag tycker såklart att det är viktigt att omfamna mörkret med ljus. Förra helgen var det ju Allahelgona, ljusets i mörkrets högtid, och jag gick längst brunnsviken där det tänts upp med levande ljus, lyktor, och till och med en uppvisning med elddansare. Man kan "fira" Allahelgona på massa vis, minnas de bortgågna eller klä ut sig till zombies, men jag bestämmer här och nu att jag ska bli bättre kommande år med att fira in mörket genom denna ljushelg.
Jag har känt mig trött samtidigt som uppe i varv. Nog ett typiskt tillstånd när man har mycket kul som tar upp tid och samtidigt tar energi. Tänker måste vila men också måste passa på.
Åt en falafelrulle på Falafelbaren en dag, med Carl och Sarah.
Och sen gick vi på argentinsk opera på Folkoperan. Det var helt klart speciellt och jag hade väldigt mycket i huvudet som gjorde det ännu svårare att koncentrera mig på den spanska sången och den mycket katolskåldriga textningen, men det var trots det otroligt bra och kraftfullt.
Dagen efter var jag plötsligt i Malmö. Skulle dit för jobb och anlände på eftermiddagen, och hade då en och en halv timme innan jobbeventet drog igång. Så jag hann träffa Alex en snabbis på en fika. Det var så fint att prata med henne igen. Jag har ju en nog såklart rätt obefogad känsla av att bli bortglömd och hamna utanför allt hemma i Malmö när jag nu bor i Stockholm, och då känns det ändå betryggande för mitt inre att få ett "såklart jag vill ses!!!"-svar när jag skickar ett sms och frågar. Och att det är så naturligt att ses trots att så mycket för oss båda har hänt.
Jobbeventet gick bra och jag var klar vid halv åtta och då blev jag upphämtad av min bonuspappa och vi körde hem. Jag hade önskat mig en tänd brasa och det fick jag. Vi satt där hela familjen och drack te och åt ost och sen fick jag lägga mig i sängen där mamma redan bäddat åt mig.
Jag lämnade Malmö redan morgonen efter. När jag lämnade Malmö hängde dimman tjock och grå men när jag rullade in med tåget i Stockholm sken solen på en molnfri himmel. Är det något typ av tecken. Jag jobbade hemifrån under eftermiddagen och sedan gjorde jag det underbara beslutet att ställa in kvällens planer. Jag behövde ligga raklång och inte prata med någon, så det gjorde jag.