Pizza och min roll i flocken
Hej och hå. Har inte så mycket att säga men kan säga lite.
En fredag hann jag precis landa hemma på soffan efter jobbet innan det knackade på min dörr. Carl och Sarah kom också direkt från jobbet så vi sammanstrålade hos mig, innan vi promenerade ner till Deglabbet.
Jag åt en pizza som var vit med salsicca, kronärtskocka, oliver och lite chili. Var mycket god och degen var underbar.
Det må bara vara en fralla från ica-butiken några portar bort och inte från ett bageri, men att gå och handla frukost en tidig lördagsmorgon tycker jag ändå är höjden av mys och minilyx. Jag har känt att jag inte varit så snäll men då blir en ganska simpel och tydlig uppgift som att köpa sig en liten fralla och dagens papperstidnig ändå ett sätt att utöva snällhet.
Ibland inte orkat laga mat när man kommer hem sent efter jobbet och verkligen vill få tid till att också träna läsa dammsuga ligga på soffan, då kan det vara skönt att tillåta sig att köpa hem färdig mat. Till exempel en sallad med quinoa, rödbetshummus, rostad blomkål, fetaost och oliver bland annat.
Vad mer då. Den första snön har fallit. Eller snarare yrt i luften. Men ett tunnt lager har lagt sig och täcker taken som jag ser när jag sitter och tittar ut nu.
Och så har det skavt en del. Något därinne. Ångesten har krypt i kroppen, yrt som den första snön, och som novembervinden fått mig att vilja huka och söka skydd. Men det blåser som lite från alla håll och jag har inte hittat lä nog för att förstå vad det är som orsakar det.
Jag har försökt tänka mig ifrån det, och en tanke som jag särskilt fokuserat på är vad mina styrkor för gruppen är. Tänka på vad som hade varit min roll om vi ännu var ett folk som levde på savannen. Jag hade nog inte gått i bräschen men jag hade ändå gjort något viktigt. Precis som att jag nu kanske inte syns eller blir sedd mest, pratar högst, säger det som är roligast. Men jag gör små saker och de är också av vikt. Det har evolutionen sett till.