Böckerna jag läste i september
Den hemliga historien av Donna Tartt
"Träden är schizofrena nu och börjar förlora kontrollen; de brinnande färgerna har piskat dem till ursinne"
En tung, episk läsupplevelse. Jag är glad att jag efter lång tid bestämde mig för att läsa Den hemliga historien, och att jag gjorde det nu i början av hösten. Läsningen satte mig i en stämning av mys, nervkittlande och lite skrämsel. Jag brukar dra mig för långa böcker eftersom jag sällan upplever att de lyckas hålla mig intresserad och engagerad hela historien igenom. Ofta känner jag att man hade kunnat banta ner utfyllnad här och där, och det gäller nog även i DHH. Samtidigt, ibland behöver man också de lågintensiva sidorna också. Småsaker fanns som jag kände inte gick ihop eller som jag tycker var lite ogenomtänkta eller inte helt tydliga. Men, överlag en väldigt bra läsning!
Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion
"Livet förändras snabbt. Livet förändras i ett ögonblick. Man sätter sig ner för att äta middag och livet som man känner det tar slut."
Så inleds Joan Didions bok som handlar om dagen och sedan året efter det då hennes man sedan 40 år faller ihop vid middagsbordet och dör. Under det kommade året bearbetar Joan sorger av sin make, samtidigt som deras gemensamma dötter ligger i koma på intensiven. Det är, som det nog framstår, en väldigt tung bok. Språket är målande och vackert. Jag kunde ibland känna under läsningen att det blev ganska så repetativt, och lite tragglande samtidigt som jobbigt att befinna sig i. Men jag insåg även att det nog finns en viss mening i det. Att sörja är en repetativ genomgång av sorgen och smärtan, och det kände verkligen som att Joan bjöd in mig som läsare i hennes sorgeprocess.
Bli utan av Ellen Strömberg
Frida och hennes kille Olof börjar, utan att riktigt bestämma det definitivt, att försöka bli gravida. Det känns som det naturliga nästa steget, och de flesta i deras närhet har börjat röra sig ditåt. De tänkte att det skulle vara självklart och lätt, men att graviditetstesten skulle bara visa negativt, månad efter månad, var Frida inte beredd på. Plötsligt blir försöken att bli gravid allt som tar upp hennes tankeverksamhet. Hon beställer hem ägglossningstest och försöker spåra sin menscykel, googlar symtom och läser tips och råd i olika forum. Nu kan Frida bara se hur alla andra blir gravida och får barn. Och även hur alla andra lyckas med precis allt, medan hon själv sågas av recensenterna för hennes senaste bok och inte kan få ner ett ord för hennes kommande.
Precis som att i Ett år av magiskt tänkande sorgen genomsyrade och präglade hela läsningen, så är det frustrationen och ångesten som dominerar berättelsen i Bli utan, och det kan absolut kännas som att man står och stampar i den frustrationen hela tiden. Men det är väl just det som gör den så kraftfull, och fast att jag själv inte befunnit mig i den sitts som Frida är i, så kan jag i alla fall förstå lite av hur svårt det måste vara. Att plötsligt bli så uppfylld av en lust man tidigare inte haft, men just eftersom man söker något som man inte kan/inte tror sig kunna få, ta extra hårt på att inte ha eller få det.
Folk med ångest av Fredrik Backman
Det här är en bok jag i normala fall nog inte skulle ha plockat upp, men fick den som rekommendation. Och jag är glad för det, för den fick mig att känna väldigt mycket. Men aningen tudelat och blandade känslor. Folk med ångest är en knäpp bok. Den är rolig och samtidigt sorglig, träffsäker men också orealistisk, och språket är både så vackert och snyggt samtidigt som handlingen ibland drivs av utstakade dialoger.
Men vad handlar den om då? Nästan svårt att säga. Det är dagen före nyårsafton i en mindre okänd svensk stad. En rånare går in på en bank men misslyckas att råna den eftersom det är en kontaktfri bank. Istället leder detta till ett gisslandrama i en lägenhet där sju personer är på lägenhetsvisning. Två poliser, en far och en son, ska nu försöka få ut gisslan och fånga rånaren utan att någon kommer till skada. Men egentligen är det en historia om så mycket annat.