13 april
Ja jag säger ju då det. Att vara människa i detta lilla liv.
Den här veckan har jag mest gått runt och stört mig på min dumma lilla hjärna. Den går runt och tänker och triggar upp känslor som jag inte förstår men försöker försöker. Är så tacksam för min dumma lilla hjärna och för att få känna så starkt så mycket, men det är också en förbannelse. Att man ska få vara lugn och lycklig i en kvart liksom. Att man ens ska hålla på och oroa sig när man har det så bra, när man sätter allt i en kontext.
Ja jag säger ju då det 🙃
Sådant som lugnar mig, grundar mig, och som jag vet att jag måste påminna mig själv att komma tillbaka till i tider av osäkerhet, är att skapa. I smått och stort. Häromdagen när jag gick en promenad såg jag en gräsmassa fylld av violer. Jag kom på att nu kan vi äntligen vända oss till naturen igen. När jag satt där på gräsmattan och plockade en näve med lila violer, kände jag mig lite lugnare. Och det följde med när jag gick hem, pillade loss blommorna från dess stjälk, mortalde bladen med socker, strödde ut på fat. Och dagen efter kunde jag ta en sked blommigt socker i min yoghurt. Det är sådant litet men självklart som gör mig glad.
En kväll fick jag besök av Hanna. Medan maten stod i ugnen satte jag oss båda i pyssel. Omöjliga flätade påskkycklingar att hänga i påskriset, som vi svor över för vi inte förstod hur svårt det kunde vara att göra något så enkelt, men till sist fick vi till det.
Vi åt piroger som jag fyllt med ramslök, grönkål och fetaost. En syrlig sallad med zucchini, gröna linser och spenat. Små kex direktimporterade från Italien. Vi pratade om osäkerheten, omvärlden och orken.
Och avslutade kvällen med premiäravsnittet på nya säsongen av Gift vid första ögonkastet. Initialt känns det som att det kommer bli en lugn säsong för att alla paren verkar passa bra ihop? Men nu har vi bara sett experterna presentera paren. Jag vet också att det brukar omkullkastas en del när paren faktiskt träffar varandra. Vi får se hur det artar sig.
Jag har umgåtts med Alex. Det känns i min kropp när vi inte setts på länge. Sen känns det lugnare när vi gör det. 🖤
Kanske att allt sker av en anledning.
Kanske att allt sker av en anledning.