Jag har bott utomlands en gång, under ett halvår, och när jag flyttade tillbaka hem igen kände jag att jag bara ville bo i Malmö förevigt. Men den känslan har svalnat, och lusten inför att bo utomlands igen har spirat på nytt. Jag känner att jag verkligen vill det. Det som jag älskar med att bo utomlands, eller bara att flytta till en ny stad, är att man blir så oberoende av andra, och får så mycket tid för sig själv. Jag vet jag vet, sociala relationer är viktiga och de är för mig livsviktiga för mitt välmående, men då och då får jag en stark behovskänsla av att bli lite mer fri och rörlig. Att bo på en plats man levt länge på är att ha sina trygga rötter under sig, men att komma till en ny stad/land känns som att vara en fräsch bukett utan någon historia till allt och alla där. Istället finns det så mycket att upptäcka, man kan röra sig på stan och veta att ingen man känner kan man springa in i, och man (i alla fall jag) blir mycket bättre på att priotirera sig själv. Då går jag ut och äter frukost eller till och med äter middag och dricker vin ensam på lokal. För det mesta sitter jag själv med mina tankar eller en bok, men så småningom kommer jag också att bli bekväm och öppen för att starta diskussioner med servitören, eller med sällskapet som sitter bredvid mig. Jag tar del av all den konst och kultur som finns tillgänglig i europeiska storstäder. Jag lär mig fler ord och att kunna föra kortare samtal på ett annat språk. Jag känner att trygghet inte behöver ankras i andra personer eller materiella saker/platser, utan i mig själv. 

 

Var jag ska bo är nästa fråga.