Böckerna jag läste i december och januari

Hej hej. Här kommer ett tungt bokinlägg. Det blir en sammasättning av decembers och januaris böcker lästa. 
 
Intermezzo av Sally Rooney 
Höstens bok för alla tjejer. Och jag var ju också tvungen att hoppa på tåget, nu när Rooney kommit med sin fjärde roman. Jag har inte varit upp över öronen om hennes tidigare romaner, och var faktiskt väldigt besviken på hennes senaste. Men ändå gav jag Intermezzo som kom ut i september en chans, och det är jag glad över. Den har det typiska för en Rooneyroman: skildring av normala människor och deras normala liv, mycket sex och idealisering av Irland. Karaktärerna var enkla att förstå och känna saker för, kanske inte direkt att man tyckte om dem. Men att de kändes så ärliga och relaterbara, och kanske det ändå var därför man faktiskt tyckte om dem. 
 
Stolthet och fördom av Jane Austen 
Klassikern. Som jag inte läst tidigare men som man ju ändå vet i princip hela handlingen om. Kärlekshistorien om Elizabeth Bennet och mr Darcy. Jag tycker det är så häftigt att den här berättelsen skrev för över tvåhundra år sedan och ändå läser vi den än idag och tycker om och relaterar till den, men nog samtidigt ser saker annorlunda nu än då. Jag hade en så härlig lästid med den här underbara romanen. 
 
Kitchen av Banan Yoshimoto 
Det händer rätt ofta att jag läser böcker som jag inte har satt mig in i värst i förväg. Har sett eller hört från någon vars boksmak jag litar på att en bok ska vara bra, och då lånar jag den direkt. Kitchen var en sådan bok, men också för att beskrivningen jag snabbt läste om den lät inbjudande: an enchantingly original and deeply affecting book about mothers, love, tragedy, and the power of the kitchen and home in the lives of a pair of free-spirited young women in contemporary Japan
 
Det var inte förrän efter att jag läst ut Kitchen som jag förstod att den var skriven och publicerad på 80-talet, och då blev jag lite chockad. Den kändes väldigt före sin tid, och jag kunde inte låta bli att fundera en del över hur läsare av den när den var nyutkommen måste sett på saker i den. Precis som att hur vi betraktar och vad vi tycker om saker ändrats under de drygt 200 år sedan som Stolthet och fördom först kom till idag, så har det även gjort det från 80-talet till nu. Det är i alla fall så jag föreställer mig att det måste vara. Det här handlade nu inte så mycket om Kitchen i sig, men snarare att det är värt att tänka lite på hur konst är så beroende av tid och rum. 
 
Vad jag pratar om när jag pratar om löpning av Harkui Murakami 
Under julhelgen kom jag i en riktig lässvacka. Det var nog för att det hände så mycket hela tiden (stim och stohej och få tysta och lugna stunder), och jag fick inte tid till att läsa. Ändå försökte jag att ge mig på ett par böcker, men när min läsning blir för utdragen (om jag inte hinner läsa varje dag) tappar jag flowet. Så jag sket i de böcker som jag försökt att påbörja och plockade ut en bok ur mina föräldrars bokhylla som jag tänkte skulle vara enkel och kravfri och bra att bryta denna svacka med. 
 
Det blev en essäbok av Murakami, där han skriver om löpning. Han berättar om hur han, i samband med att han blev författare, också blev en långdisanslöpare. Han skriver om vad han tänker på när han är ute och springer (dvs ingenting), om hur han tränat inför en marathon, när han sprang ett 80kilometerslopp, och hur han fick avbryta ett triathlon. Det låter som en jättetråkig bok. Men jag flög fram i läsningen. Vem hade kunnat tro att en bok om löpning skulle vara så underhållande? 
 
Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek av Lena Andersson 
Är detta Sveriges version av en nutida, klassiker likt Stolthet och fördom? Inne på samma tema dessutom. Egenmäktigt förfarande har jag däremot läst förrut, men det var nog i alla fall tio år sedan, och jag kände att jag behövde fräscha upp minnet samt ge mig en toppenbra läsupplevelse. Det är också i tiden eftersom Ester Nilsson är tillbaka igen i vår! Och nog var jag mycket mer lämpad att läsa den nu, vid tjugofem års ålder och med fler "situationships" i bagaget... Vad man känner för Ester alltså. Man blir så irriterad på henne, kan hon inte inse?, men samtidigt förstår man henne precis. "En gång föll hon för frestelsen och sände ett sms. Hon fick för sig att den gemensakp hon kände i sitt inre vaar verklig, alltså ömsesidig. Det kom inget svar, och så var även de små skärvorna av oberoende förödda och resten av veckan blev sämre. Varför fattade hon inte att avgrundsångesten över ett obesvarat sms var densamma varje gång och att enda sättet att undvika den var att inte skicka några? Det var Hoppet som ställde till det, som dövade minnet av skammen och ångetsen och fick henne att chamsa på att allt var annorlunda nu."
 
Löpa varg av Kerstin Ekman 
Den pensionerade jaktmästaren Ulf bor i norra Hälsingland och han kan sina skogar utan och innan. När han en dag möter en stor varghane i skogen hamnar hans tankar i andra banor. Minnen kommer fram, insikter blir tydliga, och det som han inte velat acceptera börjar sippra. Ekmans Löpa varg är ett praktexempel på vad det är som jag älskar med läsning: att gå dyka ner i en okänd värld. 
 
Far inte till havet av Elin Anna Labba 
Bokklubbsbok! Dock läste jag inte ut den, men ska sammanfatta efter hur jag läste samt hur bokklubben pratade om den. Elin Anna Labba, som blev Augustprisvinnare för ett par år sedan med sin fackbok Herrarna satte oss hit, har nu skrivit sin första roman. Berättelsen är fiktiv men bygger på äkta berättelser från samer vars byar blev översvämmade när vattenkraften och industrin började expandera i norra Sverige under de första decenierna på 1900-talet. Vi följer en mamma och hennes dotter som blir hemlösa, men också förbjudna till att bygga eller flytta in i moderna hus. Samefolket behandlades av staten som fördömda till nomader och att bo i kåtor. Mellan mor och dotter blir dessutom klyftan allt större, både på grund av generationsskillnad men också för att exploateringen samerna utsattes för river upp konflikter även inom det egna släktet. 
 
Elsa och Natanael Beskow: En kärlekshistoria av Annika Persson 
När Natanael Beskow 1893 ber Elsa Maartman att stå modell för att porträtt av Amors älskade Psyche är hon nitton år och har tjugoåtta. Han vill skapa Guds rike på jorden. Hon vill rita allt hon tänker, men snart vill hon också hjälpa Natanael att utföra sina verk. De ska leva för de andra. Kärleken blir levande och livslång, och längs vägen tar de del i det tidigare nittonhundratalets stora rättvisekamper: för barnen, kvinnorna och arbetarna. Jag, som växt upp med att läsa om Tant Brun, tant Grön och tant Gredelin, och nu varje kväll dricker kvällsteet ur koppar med Elsa Beskows blomsterflickor som motiv, tyckte det var väldigt kul att få läsa mer om Elsa och om hennes man, och lära mig så mycket mer om dem. 
 
Ljudböcker
Trollvinter av Tove Jansson 
Älskade jävla unge av Pernilla Pernsjö 
 
0 kommentarer