Jaha. Dagen var kommen. I skrivande stund sitter jag på tåget, det som lämnade Stockholm central och som slutar i Malmö. Tidigt i morse kånkade jag, med mina två resväskor och en välfylld ryggsäck och en tung tygkasse på ena axeln, ut från lägenheten på Birger Jarlsgatan som varit mitt hem nu i några månader. Åkte några få stationer med tuben, och kånkade upp allt på ett sj-snabbtåg. Nu, i en hastighet på 180 km i timmen, lämnar jag ett hem för ett annat hem. 

Det är otroligt lyxigt att känna så, att jag har kunnat skapa mig ett hem och en trygghet i Stockholm, som jag nu lämnar för att återvända till mitt hem i Malmö. Men det känns också himla omvälvande på ett sätt. Jag känner mig skör, vilket jag nästan skäms över. Mina känslor ska alltid vara så stora.