Det sista i september
Nu går september över i oktober. Jag ser det i det stora trädet utanför mitt fönster. I punkterade fläckar börjar löven skifta i färg. Om ett liten tag kommer hela kronan att brinna. Och i samtliga av mina jackfickor ligger lena, skinande kastanjer som jag plockat under promenader och när jag gått till och från skolan. I de små stunder då livet står lugnt, som i väntan på tåget eller i kön i mataffären, stoppar jag ner handen och blir påmind om att nu, nu är tiden jag tycker så mycket om här.
Men samtidigt ligger jag vaken hela nätter. Gråter inne på toaletten på biblioteket. För ett par dagar sedan fick jag reda på en sak, ett rätt så stor och allvarlig sak, men som jag inte kan tala med någon om. Men jag kan tala om att jag är ledsen, att jag har ångest. Bara där blir det lite enklare. Och tala om för mig själv att det är helt ok att ligga i fosterställning i sängen och titta på flera avsnitt av Wahlgrens värld en eftermiddag.
Vi kan ändå avsluta månaden med att se hur det sista av den såg ut. Här är lite av vad jag gjorde den sista tiden i september.
En dag satt jag på stadsbiblioteket och pluggade med Edith vid bordet intill. Är så glad för att 1, kunna sitta på biblioteket igen och 2, plugga där med en vän. Även om vi inte kunde sitta vid samma bord och vi knappt pratade med varandra, så är det mysigt att känna att man är där tillsammans.
Men jag har suttit själv och pluggat mest. Här på sambib i Lund.
Från och med nu och en månad framåt kommer Lund vara så här vackert. En våt dröm för en basic hösttjej som jag haha. Vill därför se till att klämma in många pluggpauspromenader!
Inte plugg men en onlineföreläsning jag gick på hemma från soffan. Ordnad av Stockholms kvinnohistoriska, där de bjöd in en doktorand i ekonomihistoria som höll ett föredrag om porrens historia i Sverige. Intressant och kul! Tycker det är så bra med dessa onlineföreläsningar och evenemang som blivit mer vanliga under pandemin, och jag hoppas faktsiskt att det håller i sig. Även om jag också ser fram emot att det kommer bli en del verkliga framöver.
En kväll fick jag besök av min bonuspappa. Han skulle hjälpa mig att koppla om en av mina taklampor (sådan lyx att ha en person som liksom kan sådant??). Som tack bjöd jag på middag, och som nästan alltid står på menyn när det bara är han och jag: blodkorv. Tips är att servera med stekt lök och picklat äpple, och såklart lingonsylt.
Till en annan kväll då jag var hemma hos familjen. Gjorde dumplings och fick hjälp av min lillebror att vika dem. Obs att min bror står på en pall här, han är fortfarande kortare än jag. Men vi har nästan lika stora fötter nu. Gulp.
Well, är det september så är det och då är det husman på menyn. Kålpudding! Med potatis och gräddsås och rårörda lingon och pressgurka. Försökte tänka ut och skriva mina favoriter bland husmansklassikerna, men det kommer nog inte gå. Vill säga att kålpudding och kroppkakor ligger i toppen. Men gu det finns så många, och var går ens gränsen att det räknas som en klassiker? Har du någon solklar favorit?
Men inte alla dagar jag stått i köket och lagat mat. Det orkar man ju inte. Därför är det sådan lyx att man efter en heldag i Lund med föreläsning och plugg på biblioteket ta tåget tillbaka till Malmö och istället för att åka hem åka till Annas jobb och få middag serverad.
Och sen va. September avslutas med att alla restriktioner tas bort vilket betyder att klubbarna öppnade vilket betyder att vi förköpte biljetter till Plan B. Vi förade ett gäng hemma hos mig innan och sen hade vi bara fem minuter bort till klubben.
Otroligt bra enda dansgolvsbild man tog. För att föreviga första kvällen i frihet (som kvällen hette). Men vi dansade, nära tätt inpå varandra och andra. Vet fortfarande inte hur jag känner för det, det är så konstigt och ovant och läskigt att göra det nu. Men försöker inte övertänka det. Får man så får man, och varför ska jag då känna att jag måste ta ett moralisk beslut om det. Kände att jag verkligen behövde vara pissfull och dansa till hög technomusik.