Böckerna jag läste i februari
Jag tror jag går in i hans rum och öppnar en väska till av Marie-Louise Ekman
Efter att Gösta Ekman gick bort 2017 lämnades Marie-Lousie Ekman, efter trettio år av äktenskap, ensam som änka. I Jag tror jag går in i hans rum och öppnar en väska till får man läsa om Marie-Lousie tid precis innan, under och efter bortgången. Parallellt med detta finns utdrag ur Göstas dagböcker från hans tidiga 20-år, när han precis var på väg att forma sig själv och skapa sig ett yrkesliv som skådespelare. Det är plågsamt när början och slutet av livet ställs så nära varandra, men jag tycker också det är svårt för mig att se de två skildringarna av Gösta som samma person. Det kan också vara för att Gösta Ekman inte är så välkänd för mig till mer än bara namnet (jag har tex aldrig sett Jönssonligen). Det som berör mig mest är ändå Marie-Lousie sorgeskildring.
Nu njuter Maggan av Maria Sveland
Maria Sveland, författare till Bitterfittan, och som varit väldigt aktiv inom feministisk debatt de senaste två decennierna, fokuserar i sin nya bok på moderskap. Hon minns sin mamma, Margareta eller "Maggan", som inte verkade lida av den mammaskam som Maria nu känner själv men också ser så många andra mammor kring sig ha. Vad har hänt som har lett till att så många mammor känner sig otillräckliga, skuldfyllda och självuppoffrade? Det diskuterar Maria Sveland, och även om jag inte är mamma och kan relatera helt till det, så kan jag förstå till viss del bara genom att vara kvinna och av att ha haft många mammor runt mig i mitt liv. Jag förstår att det är en bok som kan röra upp känslor, och att alla inte kan hålla med eller han andra erfarenheter. Det är bra att de tankarna också finns och får höras. En persons sanning behöver inte betyda att den andras är en osanning. Vi lever trots allt i ett komplex samhälle på många sätt, och trots att det finns strukturer, så finns det också alltid kontexter.
Utan personligt ansvar av Lena Andersson
I höstas läste jag om Egenmäktigt förfarande, eftersom min bokklubb här nere i Malmö läste den, och därför ville hela bokklubben nu också läsa fortsättningen om Ester Nilsson: Utan personligt ansvar. Det ligger helt rätt i tiden eftersom ytterligare en fortsättning, Män och kvinnor, kommer om bara någon månad. Jag är så peppad! Men, tillbaka till Utan personligt ansvar.
Ännu en gång blir Ester Nilsson kär. Den här gången är det i Olof Sten, en skådespelare, och han och Ester inleder en relation trots att Olof är gift. Olof vägrar dock att säga att de har en relation, trots att den pågår under flera års tid och är både emotionell och fysisk. Ester lever ständigt på hoppet om att bli första, och enda, valet. De gånger hon börjar tvivla och dra sig tillbaka, dyker Olof upp och är mer kärleksfull och framtidsutopisk än någonsin. Kvinnokören säger att Ester måste lämna Olof. Kvinnokören säger också att hon ska hålla ut, till sist kommer Olof att bli bara hennes. Som läsare förstår man inte vad Ester håller på med. Som läsare förstår man precis vad Ester känner.
Vegetarianen av Han Kang
Alla läser Han Kang just nu, som det ju blir när någon vinner Nobelpriset i litteratur. Jag tycker det är kul när priset går till någon som kan, och som redan har, lästs av "folket", och alltså inte är så svår att ta till sig. För det är ju för många år sedan, långt innan nobelpriset, som Han Kang började läsas av folk. Även jag läste Vegetarianan för kanske sisådär 8 år sedan, men det kändes ju absolut som att jag behövde ge den av omläsning nu.
Vegetarianen handlar om en kvinna som en natt har en dröm, och därefter slutar hon att äta kött. Det här möts med oroväckande reaktioner från hennes omgivning. Det är just personer i kvinnans omgivning som skildrar den här händelsen, och det är det som gör romanen lite kuslig. Den handlar om kvinnan, men samtidigt kommer man aldrig riktigt henne nära. Vad man kan förstå är att hennes beslut att sluta äta kött är en form av revolt. Mot vad? Kanske mot det patriarkala samhälle hon lever i. Kanske mot hennes pappas misshandel under uppväxten. Kanske ett avvikande psykisk mående som istället för att bli hjälpt blir stjälpt inom den stigmatiserande psykiatrivården. Frågan är också hur det hon gör revolt emot egentligen blir attackerat.
Vegetarianen handlar om en kvinna som en natt har en dröm, och därefter slutar hon att äta kött. Det här möts med oroväckande reaktioner från hennes omgivning. Det är just personer i kvinnans omgivning som skildrar den här händelsen, och det är det som gör romanen lite kuslig. Den handlar om kvinnan, men samtidigt kommer man aldrig riktigt henne nära. Vad man kan förstå är att hennes beslut att sluta äta kött är en form av revolt. Mot vad? Kanske mot det patriarkala samhälle hon lever i. Kanske mot hennes pappas misshandel under uppväxten. Kanske ett avvikande psykisk mående som istället för att bli hjälpt blir stjälpt inom den stigmatiserande psykiatrivården. Frågan är också hur det hon gör revolt emot egentligen blir attackerat.