Böckerna jag läste i april

April som läsmånad började rätt motigt. Jag började läsa två böcker men la ner dem efter cirka en fjärdedel vardera. Det var nog inget fel på böckerna i sig, snarare mitt läsmood. Jag krävde nog något lättare. Och om jag har ett läsmål i år så är det att det inte är lönt att läsa böcker som man inte njuter av. När det finns så många böcker där ute som man vill läsa så ska jag inte lägga tid på att avsluta böcker bara för att. Kom att göra samma med ytterligare en bok under april, men utöver dem blev april en rätt bra bokmånad till slut. 
 
Gruppen av Sigge Eklund 
Om jag behövde en lätt bok för att matcha mitt läsmood så var nog Gruppen perfekt för det. Jag har aldrig läst något av Sigge Eklund förut, men hans nya roman från förra året känns som en perfekt bladvändare på en sommarsemester. Romanen handlar om Hanna som har flyttat till Madrid för att jobba som praktikant på Goyamuseumet. Redan en kort tid efter att hon anlänt till Madrid så får hon syn på tre personer, två unga män och en ung kvinna, som fångar hennes intresse. Det finns något karismatiskt över dem, som gör att hon inte kan sluta tänka på dem. Hon anstränger sig för att bli en del av deras grupp och för att leva precis som de gör, men inser snart att med det så kommer det ett pris. Snart måste hon ställa sig frågan hur mycket hon är villig att offra för att vara en del av deras grupp, och hur mycket av sitt forna jag som hon är kapabel att dölja. 
 
Before the coffee gets cold av Toshikazu Kawaguchi 
I en källarlokal på en bakgata i Tokyo ligger det ett undangömt café. En gång i tiden var det känt att detta var ett speciellt café, nämligen ett där man kunde resa tillbaka i tiden, men många av dessa rykten har nu dött ut. Fyra personer besöker nu ändå caféet med syfte att åka tillbaka till ett tidigare besök för att få chansen att göra något som de önskat att de gjort. 
 
Hur fan gör man slut? av Emma Arpstrand (ej utläst) 
Jag läste halva, sedan kände jag... ja men typ som ovanstående, varför lägga tid på en bok som jag inte njuter av. Romanen i sig var väl inte dålig, bara det att jag störde mig så sjukt mycket på att det kändes för krystat, för orealistiskt, för klyschigt. Jag tänker inte säga mer än så om boken. 
 
Det vi inte kan råda över: om vårt förhållande till världen av Hartmut Rosa 
En samling essäer av sociologen Hartmut Rosa som i denna samligen diskuterar hur vårt senmoderna samhälle har formats av och till att handla om ställa världen till vårt förfogande, det vill säga att vi ska råda och styra över världen. Rosa har skrivit mycket om det problematiska utvecklingen i vår tid som har att göra med alienering, tidseffektivitet och ständig optimering av oss själva. Vi är helt besatta av att kontrollera vår omgivning, och detta gör att vi förlorar möjligheten till att blir berörda. Rosas svar på detta tillstånd är hans begrepp resonans, vilket innebär att man befinner sig i situationer som man inte kan råda över, men som gör att vi upplever samklang med vår omgivning och då kan vi bli berörda. 
 
Jag kan även tipsa om ett avsnitt i Filosofiska rummet som avhandlar Hartmut Rosas teorier i samtal med filosofen Jonna Bornemark, sociologen Bo Isenberg (min gamla lärare!) och nationalekonomen Andreas Bergh. 
 
Monsters - A fan's dilemma av Claire Dederer 
Hur ska vi ställa oss och agera när konstnärer, artister, och andra kreativa och/eller kända personer, vars verk och prestationer är fantastiska, men personen bakom verker är ett "monster"? Är det okej att tycka om och konsumera någons skapande när skaparen har åsikter vi förkastar eller har gjort hemska handlingar? Går det att skilja på verk och person? 
 
I Monsters diskuterar Dederer dessa frågor på ett personligt sätt, och jag tycker att hon gör det både konstuktivt och problematiserande. Jag har själv tänkt mycket på detta se senaste åren, när debatter om cancel-culture och liknande florerat runt, och nu fick jag så många fler tankeställar (och delvis även svar). Att konsumera konst handlar inte bara om att konsumera den, det handlar om att känna. Älska och hata. Istället för att se det som en konsumtion så ska man kanske i stället tala om det som en aktivitet, och en dialog mellan konstnären och betraktaren. På så sätt kommer även betraktarens biografi spela in i hur konsten, och därav även konstnären, uppfattas, och om denna är ett "monster". Kanske att det just också är "monster" som blir de framgångsrika skaparna, både för att det är de som kan ta sig fram, och för att det är dem som vi låter och vill ska ta sig fram. Genom deras förkastliga handlingar kan vi spegla det vi inte är (och kanske även det vi är). Och som de flesta anrda diskussioner går det inte att inte inkludera patriarkatet när vi talar om monster som vi inte kan låta bli att älska. 
 
Rouge av Mona Awad 
Förra året läste jag Bunny, Mona Awads genombrott, och blev som nog de flesta andra som läser den både road, rädd och förvirrad. Awads knäppa berättande gjorde mig trots det sugen på att ge mig på ännu en av hennes böcker, och jag tyckte att beskrivningen av Rouge, som kom förra året, lät intressant. 
 
Rouge handlar om Mirabelle som är besatt av hudvård och att vara vacker. Hon spenderar timmar med att titta på youtubevideor av husvårdsgurus, och hon lever sig liv för att uppnå optimal skönhet. När hennes mamma plötsligt dör reser Mirabelle till Kalifornien för att ta hand om de materiella och mentala kvarlevorna efter dödsfallet. Hon blir nu tvungen att möta och handskas med den relation och uppväxt hon hade med sin mamma, som även den var präglad av en manisk besatthet och tävling om skönhet. 
 
Till en början går läsandet av Rouge bra, och jag tycker det är en satirisk men ändå relevant skildning av det skönhetsbesatta samhälle som vi lever i, och detta gestaltas delvis på det sorgliga vis hur ideal och komplex går i arv till barnen under uppväxt. Men så småningom börjar romanen att spåra. Jag blir mer förvirrad om vad det är jag läser, men det är en förvirring som får mig att fortsätta läsa. Jag väntar dock på att det i slutet ska framgå att det finns en djupare metaforisk liknelse med ett nutida fenomen, men vet inte om det gör det, eller bara om jag inte förstod den? 
 
 
Månadens ljudbok
Malma station av Alex Schulman 
 
 
0 kommentarer