De har aprilväder även här i Österrike, fast att det inte är april än. I går gick jag barbent med uppknäppt jacka, men väderleksrapporten har snöflingor för de kommande dagarna. Men även om våren kom av sig i temperatur så är grönskan verkligen här nu. För var dag har ytterligare något slagit ut, brustit och börjat blomma. Det är alltid först när allt börjar bli grönt som jag frågar mig hur vi under så stor del av året står ut utan det. Är det först när man har något som man inser hur det är att inte ha det. 

 

Fast just nu är jag utan mycket och det känns ändå. Jag räknar ut hur många dagar jag har varit här och hur många dagar jag har kvar. Det är lite mer än en tredjedel som har gått. Det är som att helt liv har skett här men att det samtidigt rusat iväg. Jag vet inte hur jag känner för det. Längtar hem men vill å andra sidan inte hem. Jag tror inte det är konstigt att ha en hemlängtan men jag tror att den förstör upplevelsen av att vara här. 

 

Vad jag också känner är frihet på ett helt nytt sätt, vilket kanske är konstigt för jag var knappast ofri innan. Även om mina trygga platser och människor där hemma är väsentlig för hur jag mår, är det gott för mig att jag nu kastats ut i ingenting. Jag njuter av vara ingen här. Det kan gå en hel dag och ingen behöver veta vad jag gjort. Att ingen hört ett ljud eller sett en skymf av mig betyder ingenting. Jag kan tacka ja till en inbjudan eller nej till den, oavsett gör det ingen skillnad. Den enda jag behöver förhålla mig efter och lyssna på är mig själv. Egentligen låter det så självklart men jag har aldrig riktigt upplevt det tidigare. 

 

Men såklart gör en resa inte allt. Sånt är väl naivt att tro. Jag tänker på de x antal visioner jag hade målat upp i förväg och på att kanske en halv lyckats uppnås. Du blir inte en ny människa för att du gör en förändring och du kan inte hitta dig själv genom att resa. Men kanske att jag ändå lärt mig ett och annat. Och kanske att jag kommer lära mig något mer. Det har trots att bara gått en tredjedel. Och kanske är det som jag skrev tidigare. Det är först när man har något som man inser hur det är att inte ha det. Det är först när jag utvecklats, lärt mig något, som jag inser hur jag var innan det.