Böckerna jag läste i augusti
Ner till hundarna av Helle Helle
En kvinna i fyrtioårsåldern kliver av en buss i en liten by vid den danska kusten. Hon har lämnat det hon kommer från men vet ändå inte riktigt vart hon är på väg. Hon flyttar in till ett par och börjar leva deras liv med dem, och betraktar deras värld både från sidan och inifrån.
Det här är ingen bok för snabb och händelsefylld läsning. Det är en bok om händelserna i en händelselös tillvaro. Men det är i stämnigen och känslan av denna tomhet som Helle Helle lyckas förmedla en mening och ett driv i läsandet. Jag tror det handlar om att det är en läsning man kan vila i, och ibland är den läsningen så viktig.
Morgonstjärnan av Karl Ove Knausgård
Jag är en stor fantast av Knausgårds autobiografi Min kamp-serien. Jag har ännu inte läst den sjätte och sista delen, men de fem första böckerna har alla varit en fröjd för mig att läsa. Därför hade jag stora förhoppningar inför Morgonstjärnan, den första i en romanserie som Knausgård kom ut med för ett par år sedan.
I Morgonstjärnan följer man olika människor ett par dagar i augusti. Det är delvis Arne, en medelålders man som är i sin sommarstuga med sina barn och sin maniska fru. Det är Kathrine, en präst som tvivlar på sitt äktenskap. Turid, som jobbar natt på en hem för mental nedsatthet. Och ett gäng till som man följer. Ibland går dessa karaktärers berättelser ihop.
Färskt vatten till blommorna av Valérie Perrin
Läste ej ut obs! Efter drygt halva la jag av. Jag vet inte, jag kände att jag... var förvirrad mest. Och kanske att den franska översättningen, eller tempot som man skriver på i Frankrike, inte riktigt gjorde sig rätt här. Men jag ratar ändå inte boken helt. Kanske är den bättre om man inte har trött semesterhjärna.
Dvärgen av Pär Lagerkvist
Pär Lagerkvist har varit kanske varit en av de främre svenska författarna. Han både hann nobelpriset i littaratur och satt med i Svenska Akademin. Dvärgen är en roman som han publicerade 1944. Romanen berättas ur huvudpersonens, en dvärgs, perspektiv. Dvärgen är hatisk mot nästan allt. Det enda han tycker om är krig och ondska.
Dvärgen är en väldigt pessimistisk och mörk bok, och jag var faktiskt inte alls särskilt road av att läsa den. Den ska ha kopplingar med andra världskriget och nazismen (den skrevs ju under denna tid), så den är intressant i den aspekten att den lyfter ondska inom oss människor, men särskilt munter är den inte.
All the lovers in the night av Meiko Kawakami
Efter två läsupplevelser som jag inte var så road över fann jag nu en bok som jag verkligen tyckte om. Tidigare i våras läste jag en annan roman av Kawakami, Bröst & ägg, som jag gillade, men jag måste säga att All the lovers in the night var ännu bättre. Det är en berättelse om en Fuyuko Irie, en kvinna i 30-årsåldern som bor i Tokyo och jobbar som frilansande korrekturläsare. Hon har inga vänner, inga intressen, gör inget av sin tid. En dag går hon på stan och ser sin egen reflektion i ett fönster, och blir förfärad av det tragiska hon ser. Efter den här dagen gör Fuyuko andra val. Hon börjar ta mer kontakt med sin chef, men måste supa sig full på öl eller sake inför varje social träff, och hon startar även en bekantskap med en man hon träffar av en slump en dag. Båda dessa relationer får henne att börja fundera över relationen till sig själv.