Det sista av februari
Vad som hände under slutet av februari månad tjugotjugotre
Jag nämnde ju att jag var kattvakt. Det var precis vad jag behövde. Har haft ett par intensiva pluggdagar, så då har det känts bra att ha en katt i knät när man sitter och läser artikel efter artikel. Och när man inte kommit utanför dörren på en hel dag har man ändå fått någon typ av kontakt med ett levande väsen. Jag kan verkligen njuta av att ha ett par dagar där det känns som att man kopplar av sig från världen. Det gör nog mycket att vara i ett annat hem också, där man inte har sina egna saker, för då känns det verkligen som att man befinner sig i ett annat universum.
Trots massivt med plugg så har jag nu nästan inga schemalagda undervisningar, utan det mesta är att själv jobba med c-uppsatsen. Och det är väl det som får mig att känna att det är mycket, för har jag ingen bestämd plan att följa skapar jag mig egen att-göra-lista som tenderar att bli åh så lång. Här avbröt jag i alla fall självstudiet med att se på en digital föreläsning om hembiträdets historia, som hölls av Stockholms kvinnohistoriska. Ett hett tips är att kolla in dem, för förutom deras fysiska museum har de återkommande föreläsiningar online, som man också kan se på i efterhand.
Men jag har inte bara vara hemma och ensam. En kväll åkte jag hem till Anna. La mig på hennes soffa och blev matad med ostbågar. Sandra kom också och så åt vi god middag: rödbetstartar med fetaostkräm, friterad kapris och friterad lök. Vi pratade om ett mord Sandra bevittnat, om att bo själv eller med partner (jag bor själv, Sandra med sin kille, och Anna är nyligen ensamboende efter att hennes flickvän flyttat till Italien), om den pågående Mästerkockssäsongen och om privatekonomi.
En annan kväll var jag på besök hemma hos Hanna.
Vad pratade vi om då? Jo men sådant som mattrender vi inte förstår, min dåliga sömn, Hannas konstiga ugn, hur man klädde sig på 00-talet, och säkert en del annat också.
Och vad åt vi? Jo, Hanna hade roligt nog fixat nävgröt, även kallat motti, som är en värmländsk landsskapsrätt som ätits sedan 1500-talet. Den kom nog till Sverige via finska invandrare och spreds och åts mycket av kolarbetare och skogshuggare. Den heter nävgröt eftersom man åt den med nävarna. Serveras med fläsk och lingon. Förvånandsvärt gott och så roligt att testa!
Sen flyttade jag hem till mig igen och livet fortsatte som förut. Jag åt gröt och löste korsord. Behandlade min växter som verkar vara rätt tripsfria vid det här laget (ta i trä ta i trä). Skrev upp mer punkter på att-göra-listan i en snabbare takt än jag hann bocka av dem.
Februari gick väldigt fort och det är väl inte konstigt när det är den kortaste av månader. Vad två-tre dagar ändå gör stor skillnad och vad lyckligt lottade vi är att februari är just den månad som snabbast tar slut. Och det var ju faktiskt sluttampen på vintern som tog slut och det har känts, för även om vindarna fortfarande är piskande kalla så hörs fåglarna igen. Solen värmer lite igen och det märks framför allt på växterna som behöver få vatten mer frekvent. Dagarna är lite längre igen. Vilket behövs för den där att göra-listan är så lång nu.
Ha det.