Böckerna jag läste i mars
Kvällens röster av Natalia Ginzburg
I en liten italiensk by under femtiotalet utspelar sig den här romanen, där den 27-åriga Elsa bor, ännu hemma med sin mamma och pappa. Genom Elsa läser vi om livet i den lila byn och alla dess invånare, om olika kärleksrelationer, om arbetet i byns stora textilfabrik, om spåren efter fascismen. Själv är Elsa kär i Tommasino, son till ägaren av texilfabriken. Deras relation är obalanserad, och i byn där skvaller och fördomar är den största smitten gör det inte saken bättre. Elsa fortsätter att hoppas och tro. Det är just den känslan jag lämnas i av boken, om att vilja hoppas och tro men med skräcken att bli besviken.
Ett ord för blod av Faysa Idle
I Ett ord för blod berättar Faysa Idle om sin egen uppväxt i Stockholmsförorten Tensta. Hennes föräldrar har flytt till Sverige från Somalia och i början av Faysas barndom präglas livet mycket av att leva i och mellan två kulturer. Men så småningom kommer Faysa att befinna sig med fötterna i två andra världar. Gängkriminalitet och våldet börjar sprida sig i förorten och Faysas familj hamnar mitt i. Detta är en otroligt gripande och viktig bok om gängkriminaliteten berättad ur en ung kvinnas perspektiv som ounvikligen är en så stor del av det. Känns som ett viktigt tillskott i debatten om gängkriminalitet som pågår nu för att förstå att det finns så många fler relationer och praktiker involverade i det.
Om uträkning av omfång 1 av Solvej Balle
I ett hus lever en man. För honom är det den artonde november, dagen efter den sjuttonde och innan den nittonde. Mannen heter Thomas och hans fru heter Tara. Tara sitter i ett rum längst in i huset, och hon följer Thomas rörelser och ljud i hemlighet. Hon vet exakt vad och när han gör det han gör, för för Tara är det den artondenovemer #121. I hundratjugoen dagar han Tara vaknat upp till samma dag. Historien och framtiden blir allt mer avlägsen.
Good material av Dolly Alderton
Jag har älskat allt jag tidigare läst av Dolly Alderton, både hennes memoarer och hennes debutfiktiva roman Ghosts. För bara ett par månader släpptes hennes andra roman, Good Material, och jag var mycket pepp! Alderton är så bra på att skriva om nutiden på ett sätt som rör sig mellan igenkänning, smärta och så mycket humor.
Good Material handlar om Andy som precis har blivit dumpad av Jen. Andy är en trettiofemårig stand up-komiker, bor i London, och förutom att köra sina gigs, ta på sig random jobb för att ha råd med hyran, och dricka öl med sina vänner på pubbar, så gör han inte mycket mer. När Jen plötsligt gör slut, utan att Andy kan förstå varför, tvingas han stanna upp och ifrågasätta sin livssituation. Andy blir nu varse om att alla hans vänner har familjer och krävande jobb och inte längre tid, att han tappar allt mer hår, att hans karriär inte nått dit han velat, och att egentligen inte har någon koll på något alls.
För mig var denna romanen väldigt berörande och på ett sätt tröstande att läsa. Fast att man kände mycket mer karaktärerna så var det betryggande, nu när jag själv haft lite av en 25-årskris, att man kan vara 35 och vara helt vilse. Att man kan välja att vara själv för att man vill ha det så. Att man gör massa fel om och om igen och kanske aldrig riktigt växer upp.
Den ensamma staden: om konst, ensamhet och överlevnad av Olivia Liang
Jag vet att jag började läsa Den ensamma staden för att antal år sedan, men avslutade den aldrig. Nu plockade jag upp den igen, eftersom jag blev lite inspirerad av den positiva inställningen till ensamhet som jag tycker att jag fick av att läsa Good material. I Olivia Liangs essäbok är det inte en lika förskönande bild av att välja sig själv. Istället, med utgångspunkt i Liangs egna tillstånd av att känna sig ensam efter att hon flyttat till New York, undersöker hon hur ensamhet spelat roll i konst och konstnärers liv.
Mars ljudbok/böcker:
Expeditionen: Min kärlekshistoria av Bea Uusma
Döda kvinnor förlåter inte av Katarina Wennstam