Ännu en månad, ännu en hög böcker som lästs. En rätt salig blandning denna gång, allt från klassiker till chick flick till psykologi. 

 

Även om protagonisten i Demaskering heter Kochan, är detta en till stor del självbiografisk roman som Mishima skrev när han bara var 24 år gammal. I boken berättas om en Kochans uppväxt i Japan, och hur han med en del bekymmer försöker att passa in i samhället. Kochan inser rätt tidigt sin sexuella dragning till män, något han försöker dölja genom att bygga upp en falsk identitet. Detta identitetskämpande blir drivkraften genom romanen, när Kochan går ut skolan, börjar studera juridik efter sin fars önskemål, blir inkallad till armén trots sin svaga fysik, och relationen med en ung japanska han inleder. Men i berättelsens gång blir det mer och mer tydligt hur han lider av och misslyckas med att dölja sitt persona. 

 

 Ett utdrag från boken:

 

En sen kväll skjuts landets statsminister till döds på öppen gata. Polisundersökningen leder inte till att någon blir dömd, och trettio år senare ska en journalist skriva om dådet. Han kommer i kontakt med en man som sägs sitta inne med information om vad som egentligen hände inom statsministerns innersta krets strax innan mordet. 

 

Referenserna till Palmemordet är inte svåra att urskilja, men jag är ändå inte särskilt insatt i hela det fenomenet. Visst kan jag det i stora drag, men inte i nära detaljer. Därför tror jag att jag inte kunde uppskatta boken som den var tänkt, och jag tände mig därav lite besviken av läsupplevelsen. Kanske också för att jag tyckt så mycket om tidigare böcker av Lena Andersson som jag läst, men nog får erkänna att detta inte fullt var en roman för mig. 

 

Willis Wu spelar inte huvudrollen i sitt eget liv. Han spelar inte ens birollen. Han är statist, möjligen får han en replik eller så ibland. Oavsett är han fast i att vara "the generic Asian man". Detta är en roman i sin egen stil om rasism och segregration man försöker man inte kan bryta. 

 

Ett citat från boken: 

 

Nora, en karriärsdriven trettioåring, är bosatt i New York där hon jobbar som litteraturagent och ägnar det mesta av sin tid åt sina klienter. När Noras lillasyster Libby bjuder med henne att spendera hela augusti i North Carolina är det med skuldkänslor hon går med på att följa med. Libbys mål med resan är att få Nora att släppa tankarna på jobbet, men i den lilla staden dit de åker börjar Nora plötsligt stöta på en gammal kollega från New York. 

 

Jag skulle inte bli förvånad om den här boken kommer att komma ut som en netflix original-film om något år. Den sprätte cheesy romance om den. Kanske lite väl mycket för min smak, men jag ska inte heller dölja att jag blev fast i den. Ibland är lite cheesyness precis vad man behöver. 

 

Virginia Woolfs essä från 1929 som handlar om patriarkatet och kvinnligt förtryck, men som belyses genom ett samtal om kvinnans roll att skriva. Woolfs skriver "a woman must have money and a room of her own if she is to write fiction". Just pengar och ett eget rum är något kvinnor inte haft genom historien, därav deras förbud i det litterära rummet. Kvinnor har inte skrivit för att de inte har haft något att skriva, men för att de inte fått möjligheten till det. 

 

Texten är rätt svår, och jag måste läsa den långsamt för att ta in de olika passagerna. Men det gör jag gärna för den här essän är absolut en feministisk klassiker. Woolfs val att prata om litteratur och fiktion är en träffsäker metafor om förtryck och ojämställdhet. 

 

 

Min mamma hade lyssnat på denna och nästintill tvingat mig att läsa/lyssna på den, så jag lät den gå i mina hörlurar under ett par dagar. Boken är skriven av psykologen Siri Helle och handlar om när känslor tar makten över våra beteenden. Känslor behöver inte alltid ha rätt, eller vara rätt, och det går att tänka och agerar emot känslorna.

 

Jag är väldigt mån om att förespråka känslor, att alla känslor ska få kännas och uttryckas. Jag tycker att känslor är det finaste med oss människor. Men, såklart kan jag hålla med om att känslor sätter käppar i hjulet för oss ibland, och att det är bra om man med vissa verktyg kan ta sig runt dem. I boken berättas väldigt praktiskt, hur man med KBT-teknik kan hantera sina egna känslofällor. För ibland är våra känslor ju varken vettiga eller ärliga.