Böckerna jag läste i februari
Ännu en månad, ännu en hög böcker jag tagit mig igenom. Överlag en stark bokmånad februari, med fyra av sex böcker som fick 4/5 i betyg!
Kallocain av Karin Boye
I flera flera år har den här boken stått i min bokhylla, oläst. Eller, jag vet att jag började på den för ett par år sedan, men kom av mig efter bara ett par sidor. Nu fick jag ett plötsligt sug och plockade ner den, och tur vad väl det! För det här var verkligen en bok jag gillade! Inte konstigt att det blivit en sådan klassiker.
Kallocain är Karin Boyes dystopiska roman från 1940 där vi följer protagonister Leo Kall som bor i Världsstaten - ett land undan jord som är hårt styrt och övervakat. Vart man än går är man kontrollerad, och inte ens i sitt eget hem kan man yttra sig som man vill. Allt går ut på att vara en bra medsoldat. När Leo Kall uppfinner en drog som gör att man yttrar sina innersta tankar, tänker han att detta kommer komma väl till pass för staten. Men när Leo Kall får i uppdrag att testa kallocainet på andra medsoldater och höra lite av vad de gått runt och hållit inne, kan Leo inte låta sina egna tankar fara iväg.
A certain hunger av Chelsea G. Summer
Jag fick nys om den här boken (förmodligen på goodreads) och läste lite kort vad den handlade om. En bok om mat och sex, tänkte jag, det låter lovande. Little did I know... haha. A Certain hunger handlar om Dorothy Daniels. Hon jobbar som matkritiker. Och hon älskar sex. Hon har en stark attraktion för män. Hunger för dem. För snart börjar hon äta dem. Rolig, knäpp, äcklig och sexig bok, jag gillade den mycket!
Jävla Karlar av Andrev Walden
Så gav jag mig på den omtalade och prisbelönta Jävla karlar. I slutet av förra året var det verkligen alla som läste en här romanen, och den belönades med bland annat Augustpriset. Det är alltid svårt när man ger sig på att läsa en sådan bok, för förväntningarna kan inte vara annat än skyhöga. Jag lyssnar även på Helvetet varje vecka, och har verkligen kommit att gilla Andrev Walden.
Men jag tycker att förväntningarna håller. Det här är en väldigt bra bok. Jag blir rörd och road på samma gång, och språket är fantastiskt både i sina beskrivningar och i sin fantasifulla karaktär. I Jävla karlar berättar Walden om när han under sju år hade sju pappor. Dessa pappor, eller karlar som hans mamma var tillsammans med, var alla svin. Det blir stundvis jobbigt att tänka att detta varit verkligt. Men det finns även så mycket humor, och det mörka berättas med en ironi och med en självdistans som tyder på att författaren tagit sig vidare. Och även om romanens titel syftar på männen, är detta mycket en bok om en pojkes uppväxt och utveckling. Det är fint att läsa om hur världen upplevs genom honom.
Kärlek: en betraktelse av Alain de Botton
En man och en kvinna hamnar av en slump bredvid varandra på ett flyg från Paris till London. De börjar prata och när de kliver av flyget känner båda att de vill träffas igen. Snart har de inlett en relation och är djupt förälskade i varandra. Under ett år följer man som läsare paret genom ett berättande som rör sig mellan den traditionella kärleksromanen och en studie över kärleken ur ett filosofiskt perspektiv. Jag älskade den här, lite unika, men så fina boken. Man börjar reflektera mycket över relationer och kärlek, och det får en att både vilja ha dem och inte.
Jag sjunger och bergen dansar av Irene Sola
Det här är en något speciell roman, och jag måste säga att jag inte riktigt förstod den, vilket var synd eftersom den fått mycket god uppmärksamhet. Det kan bero på översättningen, för jag kunde märka att språket är en viktig del av berättelsen, så kanske fick den inte riktigt med den kraften när den översatts från katalonska till svenska. Berättelsen utspelar sig i pyreneiska bergsbyar där människorna lever i skuggan av historiens krig. I naturen runt om ligger något mytologiskt och förtrollande.
Kallt nog för snö av Jessica Au
En vuxen kvinna reser till Japan med sin mamma. Deras relation är inte dålig, men inte heller särskilt nära. Under tågresor, restaurangmiddagar och museumbesök försöker de talar om deras gemensamma och skilda liv, men konversationerna känns ihåliga och når sällan långt. Under resans gång blir det än mer tydligt hur olika mor och dotter är, om hur de bär med sig olika historier, nationaliteter, sociala klasser och kapital, och intressen. Kan de nå varandra när deras olikheter kommer till ytan?