Stilla veckan
Det är stilla veckan, dagarna innan påsk. Den svarta måndagen och den vita tisdagen. Dymmelonsdag följt av skärtorsdag. Min vecka har varit allt annat än lugn. Jag sitter kvar i den tysta lässalen på biblioteket längst av alla, ändå har jag så många sidor kvar att läsa när jag går därifrån. Äter middag hos en vän men kan inte riktigt bli av med tanken att jag måste hinna hem så att jag kan gå och lägga mig tidigt bara för att kunna gå upp ännu tidigare nästa dag.
Men jag försöker i små stunder: multitaskar att baka knäckebröd samtidigt som jag lagar middag eftersom jag så gärna vill bidra med något till påskbordet. Efter två timmar läsning innan frukost låter jag mig stänga datorskärmen och sitta tyst med ett korsord en lite längre stund. Jag väljer att vänta till nästa tåg, för där jag står på perrongen värmer solen för första gången.
Jag går runt med en känsla av att jag glömt något. Försöker andas men det känns som att luften stannar i strupen, når aldrig ner i magen. Kanske beror det lite på en sak som jag går och väntar på. Ett besked som jag inte ens trodde att jag ville ha, men som nu när jag väntar på det inser nog betyder något ändå. Det är så läskigt att vilja något.
Men nu stundar påskhelgen. Den kommer kanske inte heller att bli så stilla. Det står rätt mycket släktträffar på agendan, men det gör mig bara glad. Jag hoppas starkt på sol och på att vara utomhus. Jag vet att det kommer bli mycket god mat och godis. Och jag ska verkligen försöka att andas djupt ner i magen.