Om inte nya tag, konst och hygge
Redan ett par dagar in i januari kommer den. Besvikelsen. Och insikten att allt är precis som det var innan. Nytt år och nya tag och nytt jag, nej inte direkt. Det tjejigaste som finns att säga är att det riktiga nyåret är i skiftet augusti/september, men det är också det mest sanna. Ingen har kraften och inspirationen att ta nya val, göra förändringar och tänka kreativt när det är mörkt sjutton timmar av dygnet, när vi är trötta efter två högtidshelger, och när det blåser hagel i sidled rakt mot en.
Det är så mitt januari har inletts. Dagens enda ljus var det från datornskärmarna på kontoret eller lysrören vid min diskbänk. Vintern kom tillbaka. Jag cyklade tidiga morgnar, trots östliga vindar och isgata, men med dubbla byxor och dubbla vantar kom jag till och med fram svettig till jobbet. Samma sak när jag skulle hem.
Jag gjorde absolut inga kraftansträngningar till att påbörja några av årets nya visioner. Jag vet inte ens om jag har några visioner. Det enda jag känner är att jag vill fortsätta att säga ja och att ta mig genom året med en öppenhet. Jag tror inte att 2024 kommer att utmärka sig som i första hand ett roligt år, men jag tror att året kommer ställa många frågor och nog få en del svar också. Därför känns det lämpligt att jag tacklar det genom att vara öppen och mottaglig.
Men nu till något som var roligt i denna början av januari.
I fredags jobbade jag inte utan var ledig. Jag hade en alldeles underbar morgon hemma. Läste, skrev, åt långsam frukost och påtade runt i mina rum. Ute var det minus tio grader och sol som steg över takåsarna.
Kvart över elva gick jag ner för trapporna och ut genom porten och en bil med hela min pappafamilj kom och plockade upp mig. Vi körde över Öresundsbron, genom Köpenhamn och upp strandvägen längst med kusten.
Framme i Humlebæk och vid Louisiana, som var dagens utflyktsmål, men vi hade tajmat in det bra genom att börja med en lunch på Humlebæks bykrog. Så mysigt, danskt och hygge där.
Vi åt smörrebröd. Jag delade först på ett med hønsesalat med min syster, och sedan tog jag ett med panerad spätta, räkor och remolaud. Gott!
Efter lunchen var det tid för några timmar av konst.
Jag tog inte särskilt många bilder under utställningarna. Vilket väl är ett gott betyg att man går på konstmuseeum för att faktiskt kolla på konsten. Men vi såg främst två utställingar: den som syns här över som hette The Irreplaceable human, och med utvalda verk ifrågasatte konst och kreativitet i en värld som allt mer är och kommer att präglas av AI. Kommer vi att bli mer kreativa när visst typ av arbete kommer att effektiviseras? Eller kommer tekniken att utmana och ta över även det konstnärliga arbetet?
Vi spenderade även en lång stund på utställningen om Pussy Riot, som inte enbart var en konstutställing utan även dokumentation av gruppens aktivism under tio år. En väldigt intensiv, underhållande och tung utställning. Den pågår bara ett par dagar till så skynda till Louisiana om ni vill se den!
Vad fint med Danmark, familj, med ensamma morgnar och med att vara vuxen nog att inse att ett nytt år inte kräver nytändningar. Våga vara samma som förut! Det e klokt det.
Kramis