Italien del 2: Capri
Jag var ju i Italien med min pappa, bonusmamma, lillasyster och lillebror. Nu ska jag fortsätta att berätta om det. Efter två nätter på italienska fastlandet, i Sorrento, skulle vi vidare för två nätter på Capri. Vi tog båten ut till ön under förmiddagen.
Capri är en rätt så liten ö. Det finns nästan ingen riktig trafik, mest taxibilar utan tak eller små golfbilsliknande fordon som kör runt. På Capri bor det 15 000, men varje år är det över 2 miljoner turister som besöker ön. Turismen märks av, men det är främst en väldigt "lyxig" sådan. Inne i mitten av Capri stad låg märkesbutiker och femstjärniga hotell jämte varandra.
Men framför allt är Capri så otroligt vackert.
Efter att vi lämnat av våra väskor på det hotell/bed & breakfast där vi skulle bo så strosade vi runt lite i Capri stad. Vi åt lunch. Jag åt det enda oitalienska som jag åt på hela resan: en cesarsallad. Men den var god! På tal om mat. Den här semestern har varit den första på flera flera år, sedan innan jag blev sjuk i anorexi, som jag verkligen har kunnat äta utan några bekymmer. Jag har känt en frihet att välja precis efter det jag är sugen på, ätit mig mätt och mer därtill (för det är helt naturligt), och inte känt någon ångest. Jag skriver detta för att det är en stor sak och att det bör uppmärksammas. Och särskilt när jag vet att det finns personer i min närhet som i stunden har sådana problem som jag tidigare hade. Det är väldigt sorgligt, men jag tror och vet att det kommer att bli bättre.
Eftermiddagen spenderade vi på balkongen på vårt boende. Vi bodde på Villa Silia, som var underbart! Så mysigt och vackert och hemtrevligt, med så gullig och snäll personal.
Efter vila gjorde vi oss redo för en kväll på Capri. Jag och min syster sminkade oss tillsammans. Det mysigaste som finns.
Vi blev så fina. Eftersom Capri är rätt så lyxigt och många där går klädda i dyra märkeskläder så kändes det kul att själv göra sig rätt fin. Inga dyra märkesplagg för oss dock, utan jag bar klänning köpt på myrorna, men ändå!
Ingen italiensk kväll utan aperitivo. Vi tog ett glas på torget, och som alltid bjuds det friskt på tilltugg. Jag och min syster delade här på en spicy margarita, eftersom vi båda aldrig hade druckit det förrut. Den var väldigt stark, men helt okej. Direkt efter att jag tog den här bilden kom det en lång kavalkad av vad som kändes som hela capris lokalbefolkning som skulle på någon mässa i kyrkan. Tror det var ett helgon som firades.
Den här kvällen åt vi middag på La Capannina ristorante. Jag åt ravioli "caprese" och till efterrätt en tiramisu som var fantatsisk! Min syster åt en skål med smultron.
En måndagsmorgon på Capri. Denna dag var det dessutom min bonusmammas 60-årsdag. Vi väckte henne med sång och presenter, och sedan fick vi levererat den här underbara frukosten till vårt rum. Chokladcroissanter, äggröra, tomater, yoghurt, färskpressad juice och kaffe. Vi åt den ute på balkongen och allt kändes underbart.
Nere i hamnen tog vi sedan en båt ut till havs. Vi skulle besöka den blå grottan. Det är en havsgrotta som man kommer in i med roddbåtar genom ett litet hål, och väl inne i grottan så lyses havet upp av solljus som kommer under vattnet, vilket ger det en blå lysande färg.
Så här vackert var det! Det var ett intressant besök, eftersom man då från hamnen tar en motorbåt till strax utanför grottan, där massor av båtar med besökare väntar på att få plats på mindre roddbåtar. Vi fick sitta och vänta på den större båten i kanske en timme innan vi kom in i grottan. Jag blev mycket sjösjuk under vänttiden, men det var värt det.
Tillbaka på land och vi åt lunch i hamnen. Jag åt en jättegod sallad med tonfisk, sardeller, tomater, mozzarella, aubergine, oliver och kapris.
Vi tog en buss till Anacapri, den andra och mindre staden på Capri. I utkanten av staden ligger Villa San Michele, som byggdes och var hem till Axel Munthe. En otrolig plats, så lugn och så vacker.
Inte nog med att villan var en otrolig plats i sig, men vi fick dessutom en privat visning av Kristina Kappelin, som är intendent där. Jag hade mejlat henne i förväg och undrat om det gick att orda. Kristina var så himla trevlig och hon berättade så bra om villan, dess historia och om Axel Munthe. Ett besök på Villa San Michele känns som ett måste om man är på Capri.
Tillbaka på hotellet och vi fick snabbt göra oss redo för en riktig firarkväll. Vi skulle på fin restaurang för att fira min bonusmamma.
Vi tog en taxi från Capri till Anacapri. Där åt vi födelsedagsmiddagen på den fina restaurangen La Terrazza di Lucullo. Ett helt otroligt läge, jättegod mat, och framför allt fantastisk service.
Till förrätt åt jag pilgrimsmussla med favabönor, bacon och blåmögelost. Vi drack ett jättegott prosecco! Jag fick inga bra bilder på resten av middagen, men min huvudrätt (som var bäst) var en skaldjursrisotto med sjögräspulver, och till efterrätt tog jag en chokladtart med salt karamellglass, men vi blev även överraskade med en massa extra småkakor på grund av födelsedagsbarnet. Det var en otrolig middag!
Det blev tisdag, och den här dagen skulle vi lämna Capri. Men vi valde att stanna kvar ett tag under dagen, och gick en vandring på förmiddagen som tog ett par timmar. Det var mycket branta trappor upp och ner längst berget, och solen låg på, men så vackert och nästan tomt på folk förutom vi.
Vandringen avslutades i Capri och trötta, svettiga och med lågt blodsocker letade vi upp en restaurang som vi tyckte verkade bra. Det är alltid bäst att ta sig längre in i gränderna. Till lunch delade jag och min syster på en gnocchi i ragu och en melanzane alla parmigiana. Melanzanen var helt sjuk! Något av det bästa jag åt under resan.
Efter lunchen var det dags att lämna Capri. Det blev lite förseningar med båten men till sist var vi på italienska fastlandet och då tog vi bilen och körde upp mot Romtrakten. Vi skulle flyga hem till Sverige på morgonen därpå och skulle sova en en natt i en mindre ort utanför Rom som låg nära flygplatsen.
Vi kom fram till där vi skulle sova rätt så sent, så det var nästan framåt klockan tio som vi begav oss ut för att hitta en restaurang för att få något i magen. Vi slank in på första bästa som ännu verkade ha öppet, och det visade sig vara en fullträff. Jag åt fettuchini med smör, sardeller och rå räka. Den var otrolig. Och sista semesterkvällen kräver efterrätt, och jag tog naturligtvis en tiramisu även här. Den var minst lika bra som den jag åt på Capri.
Vilken fantastisk resa va.
så oerhört jäkla underbart, alltihop. Och helt underbart att du haft det så underbart. <3